Utställningsintendent Helena Scragg vid fotot av Noa Eshkol och hennes dansensemble, en bild från 1950-talet.
Noa Eshkol (1924 - 2007) var en pionjär inom många områden, hon var dansare, koreograf, teoretiker och bildkonstnär. 1954 grundade hon ett eget danskompani, som fortfarande finns kvar, och skapade ett rörelsenotationssystem, ett system för att skriva ned kroppsrörelser.
Hon utgick från kroppens naturliga rörelsemönster, hur lederna i kroppen rör sig, med naturliga cirkelrörelser. Systemet kunde användas bortom dansen, som ett verktyg inom zoologi, neurologi och medicin. Estetiken i dansen var minimalistisk, avskalad från allt utom rörelse.
På Norrköpings konstmuseum presenteras allt från 1950-talets rörelsestudier till textila konstverk, väggmattor, i stort format, från 1970-talet och fram till Eshkols död.
Utställningen är ett samarbete mellan Norrköpings konstmuseum, Oslo Kunstforening och Judisk Kultur i Sverige. Marianne Hultman från Oslo Kunstforening, som curerat utställningen tillsammans med utställningsintendent Helena Scragg från Konstmuseet, upptäckte Noa Eshkol vid ett besök i Israel, då för henne ett okänt namn.
Eshkol har tidigare lyfts fram av den amerikanska konstnären Sharon Lockhart och nu i utställningen i Norrköping, som visats i mindre skala i Oslo.
– Vi är otroligt stolta över det här enormt ambitiösa och omfattande internationella och gränsöverskridande projektet, säger Helena Scragg.
– Noa Eshkols konstnärskap har en alldeles särskild lyskraft. Hon var verksam inom många olika områden. Jag skulle vilja beskriva henne som en renässanskvinna i början av 1900-talet. Hennes konstnärskap tror jag slår an en ton i vår egen samtid just i att hon kombinerar sitt konstnärskap med forskning.
"Movement Notation". Arkivmaterial om Eshkols studier av rörelsemönster.
Scragg, klädd i gult och blått, för att hedra Ukraina, lyfter vikten av konst och kultur, och det fria uttrycket. Noa Eshkols föräldrar kom från Ryssland, det som nu är Ukraina. Själv föddes hon i Palestina. Basen för Eshkols gärning och det kollektiva arbetet med dansarna var hennes hem i Holon utanför Tel Aviv.
– Jag är född i Israel, i Holon, jag växte upp inte långt från Noa Eshkols hus, och besökte det huset i september, berättar Lizzie Oved Scheja, vd och grundare av Judisk kultur i Sverige, som ser Eshkol som ett exempel på en modern kvinna, under modernismen.
Den utlösande faktorn för Noa Eshkols arbete med textila bilder, väggmattor, var Oktoberkriget 1973. Hon upphörde med alla repetitioner när en av dansarna i gruppen blev skickad till fronten. Arbetet med väggmattorna blev ett sätt att hantera krisen. Hon sprättade upp sina egna kläder och lade ut dem och andra tygbitar på golvet, och sedan sydde dansarna ihop stuvbitarna.
Marianne Hultman vid "Golan Heights", en väggmatta i mörka kakifärger och triangelformade konturer av stridsvagnar.
I Eshkols ofta abstrakta bildvärld kan man också se spår av träd och natur, utflykter till bergen, öknen och havet, men också stridsvagnar.
– Vad kan vi lära oss av den här utställningen, vad kan den betyda för oss idag? Det är styrkan i att komma samman och göra saker gemensamt, säger Helena Scragg.
Eshkols gränsöverskridande konstnärskap har inspirerat andra. I utställningen visas Yael Bartanas videoverk "The Undertaker", om kroppar som bärare av trauman men också som symbol för hopp och motstånd.
Till utställningen, som visas 26 mars till 2 oktober, kopplas ett dansprojekt, "Dansa med Noa", med danssolon i utställningen. Dessutom kommer Eshkols dansgrupp till Norrköping under Kulturnatten.