Det är Norrköpings-
sonen Bo Lindström, med livslång yrkeserfarenhet från textilindustrin bland annat som tidigare vd för Strömma, som köpt varumärket Tuppen.
- Tuppens namn var så stort att det var synonymt med Norrköping, det höll på att hamna fel i Sverige. Det fick kosta några kronor, säger han - men vill inte avslöja summan.
Känt varumärke
Norrköpings bomullsväveri grundades 1852 och under en resa till England inspirerades företagets representanter av en tuppfäktning att kalla sina produkter för just Tuppens lakansväv. Tuppen var ett av landets första registrerades varumärken och kom att få stor uppmärksamhet, bland annat genom massiv marknadsföring, bland annat reklamfilmer med bland andra Thor Modéen.
- Tuppen är Norrköpings mest kända varumärke. Varje rulle med lakansväv fick en stämpel med den karaktäristiska tuppen, konstaterar Bonnie Festin, intendent på Stadsmuseet.
När Norrköpings bomullsväveri köptes av Gamlestadens i Göteborg 1961 försvann varumärket från Norrköping. Varumärkesrätten gick sedan vidare till Borås Wäferi AB. Men 2010 gick företaget i konkurs och Bo Lindström köpte rätten till varumärket i februari i år, när det höll på att hamna hos en textilproducent på Västkusten. Han är intresserad av Norrköpings textilhistoria och har nu inlett ett samarbete med Stadsmuseet.
- Tanken var att få tillbaka varumärket till Norrköping. Jag visste att exempelvis Stads-museet haft problem att använda det till souvenirer. Sedan fanns en tanke att kanske göra något annat roligt av det.
Tuppar till försäljning
Köpet har möjliggjort för Stadsmuseet att använda varumärket på ett sätt som tidigare varit omöjligt. Bland annat säljs nu kökshanddukar i fiskbensmönstrad bomull med ett historiskt korrekt tryck och färgglada tygpåsar prydda med stolta tuppar.
I installationen på Stadsmuseet visas historiska föremål så som skyltar, stämplar och tyger. Bland annat ett populärt mönstrat tyg från 50-talet av Mona Björk, kallat Köksgardin. 1953 anställdes hon som den förste mönsterformgivaren på Tuppen. Hon blev besviken när det visade sig att hon inte själv fick skapa egna mönster, utan företaget köpte färdiga mönster från Paris som hon fick färgsätta.
- Men när inköpscheferna var på resa dansade råttorna på bordet. Hon skapade det här mönstret och lyckades övertala tryckarna om att sätta igång produktionen. Det blev en succé - och sedan jobbade hon i branschen i många år, berättar Bonnie Festin.