Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tomma stolar störde inte

Orgelvirtuosen Eric Malmberg var faktiskt på besök hos Klubb Republik just på Crescendo så sent som i februari. Då gick han som uppvärmare åt Concretes-avkomman Santa Maria ganska obemärkt förbi.

NORRKÖPING2007-11-24 00:17
Mikael Mjörnberg
Själv hann jag bara få en kort skymt av den något nördige snubben som lidelsefullt satt lutad över sin orgel. När han intar den anrika jazzklubben på egen hand borde det vara en helt annan sak. Men organisten som tidigare var en del i uppskattade duon Sagor och Swing har inte lyckats ansamla någon större publikskara. Alldeles för många stolar gapar alldeles för tomma inne på Crescendo för att det ska kännas riktigt bra. Men Malmberg verkar inte bry sig särskilt mycket om den skrala publikuppslutningen utan kastar av sig glasögonen och bjuder tillsammans med sitt band upp till dans. Hans drömska kompositioner som naturligtvis baseras på kompetent orgelklinkande och mer än en gång seglar in i folkmusikens förlovade land fyller lokalen. Studsar mellan väggarna på ett behagligt sätt. Visst hade jag klarat mig utan de lite väl många passagerna av långsamt stämningsbyggande, men som helhet är Malmberg och hans kompisar riktigt svängiga. Huvudpersonen kastar överkroppen fram och tillbaka och rör sig oerhört inlevelsefullt när han levererar precis orgelsalva efter precis orgelsalva. Hade han inte varit bunden till det klumpiga instrumentet är jag övertygad om att han fullkomligt skulle explodera på scenen. Nu får han låta musiken tala istället. Bäst är det i "Till minne av Lilly Lillström" och våldsamt utflippade "Styx", men det går lite i vågor. Som jag nämnt är Malmberg lite för kär i att bygga minimalistiska stämningar mellan låtarna och det gör att spelningen flera gånger tappar tempo. Något organisten inte riktigt har råd med när lokalen gapar så ledsamt ödsligt. Att han sedan räddar upp det hela med några ganska lustiga mellansnack som får de få samlade att fnittra nervöst spelar ingen roll. Malmberg förtjänar en större publik och med en sådan hade den här spelningen förmodligen varit mer engagerande. Är det en oroväckande trend vi ser runt om i konsertlokalererna? Har den tidigare så trogna publiken börjat tunnas ut? Hoppas inte!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje