Det är som teaterfotograf Anders Kratz har blivit mest känd, men den lite opretentiösa utställningen på Konstforum visar bara en enda bild från teatern. Det är en tjugo år gammal bild av Liselott Linderborg och Leif Magnusson i föreställningen "Döden och Jungfrun".
- Det är ganska tacksamt med teaterbilder, där verkligheten är arrangerad och ordnad. Men ibland stöter man på svårigheter, som nu senast i Farliga förbindelser med spegelväggen i scenografin. Och man vill inte synas själv som fotograf. Dessutom var speglarna inte plana, de gav lustiga huset-bilder med långa näsor och smala midjor, berättar Anders Kratz.
Öppna landskap
Eftersom teaterbilder ständigt hänger på Stora teatern lyfter Anders Kratz istället fram helt andra foton. Bland annat landskapsbilder från senare år, tagna kring sommarstugan i Normlösa på östgötaslätten.
- Där trivs jag. Det är som Östergötlands Österlen, där landskapet är väldigt öppet.
Men utställningen går naturligtvis tillbaka genom åren, och här visas även tidstypiska bilder från ett kollektiv på Skolgatan där Anders Kratz en gång bodde, Vietnamdemonstrationer på Drottninggatan och Stiga vi mot ljuset-föreställningen.
Första lägenheten
En av de bilder som naglar fast sin tid visar två män på gatan som pratar och deras långa skuggor dras ut över gatan som om de vore hämtade ur en expressionistisk 20-talsfilm. Den är tagen från Anders Kratz första egna lägenhet på St Persgatan.
- För mig är det en typisk Norrköpingscen, för många arbetare cyklade. Han har stannat cykeln för att prata med en herre med hatt och vit krage. Sedan får man tolka bilden som man vill, säger Anders Kratz.
Den första kamera Anders Kratz inskaffade var en svart Pentax Spotmatic som köptes på Östra Foto för en tusenlapp. Anders Kratz skriver att den "inte bara var snygg och tog bra bilder, den var också ett utmärkt verktyg när man sökte kontakt med det motsatta könet. Vilken tjej ville inte bli fotad med en Spotmatic!".
Under de fyrtio åren med kamera har tekniken förändrats. Anders Kratz skämtar om autofokus som gjort att bilderna "till och med är skarpa" och hur hans arbete som teaterfotograf underlättats av kameror som är mindre ljuskänsliga.
På Stadsmuseet
Anders Kratz gamla bilder och negativ finns nu i säkert förvar på Stadsmuseet. De visar stadsdelar och hantverkarmiljöer som nu försvunnit från stan. I utställningen visas t ex en bild av entrén till Tabernaklet som en gång låg på Kungsgatan.
Bland porträtten finns en finstämd bild av den kaffesörplande bonden Albert Wikström från dalaskogarna, från Anders tid som "grönavågare" i Dalaskogarna. Men vi ser även nytagna portätt på elever på Hagagymnasiet, där Anders Kratz numera undervisar i foto.
- Jag är mest hemma i den gamla analoga tekniken, men idag vet eleverna knappt vad en filmrulle är, konstaterar han.
Hur har den nya tekniken påverkat bilden?
- Det tas framför allt mer bilder idag. Man knäpper hela tiden, och som pedagog blir det viktigare att lära ut hur man gör urvalet. Och jag brukar uppmana mina elever att tänka innan de tar sina bilder.
Den eftertänksamheten är påtaglig i den lilla utställningen i Studion.