Utanför Stora Teatern i Norrköping står en Nissan Bluebird kaxigt parkerad när Östgötateatern har pressträff. Större delen av Simon Stephens pjäs utspelar sig i just en sådan bil.
– Vi har inte gjort det lätt för oss i den här produktionen. Vi har dragit ner byxorna på oss själva. Pjäsen utspelar sig i en taxi, det har varit en utmaning hur man löser det på scenen, säger regissören Tereza Andersson.
Återskapa närhetenFöreställningen är teaterns första efter att råmaskineriet bakom scenen bytts ut och moderniserats. Scenografin i Bluebird är skapad av Magnus Möllerstedt och på den avskalade scenen finns tre stolar och två skärmar, men också fem kameror som ger livevideo i storformat.
– Vi vill komma publiken riktigt nära och återskapa intimiteten som uppstår i en taxibil, där man ser och hör mer än man gör i vanliga fall, säger Tereza Andersson.
– Genom kamerorna som sänder live får publiken följa minsta lilla skiftning i skådespelarnas uttryck. För skådespelarna blir det svårt. De har ingenting att gömma sig bakom. Allting måste vara rätt och bra. Film kan man klippa, men på teater sker allting här och nu.
Mindre uttryckBakom ratten sitter Tobias Almborg – i rollen som taxichauffören Jimmy. Han berättar att pjäsen varit en utmaning för honom som skådespelare.
– Det har varit lite svårt. I en vanlig föreställning använder man en teaterröst för att nå ut i bänkraderna, men vi märkte fort att det blev konstigt. Nu har vi mikrofoner som hjälper oss att höras när vi talar i normal samtalston. Det blir en mer naturalistisk spelstil med mindre uttryck, som jag tycker mycket om. Men kroppen och muskelminnet är van vid ett annat sätt att jobba på stora scenen, säger han.
Läs hela artikeln i tisdagens tidning.