"Synliggör utlandsfödda konstnärer"

- Man synliggör inte utlandsfödda konstnärer - men de borde ses som en tillgång, säger projektledaren Ola Öhlin, på Kultur- och fritidskontoret.

Konstdebatten rasar efter Jamtli i Östersund beslut att stänga av Lars Vilks från utställningen om svensk samtidskonst på grund av att han ska delta i en anti-muslimsk konferens. Många konstnärer hoppade av i protest och utställningen ställdes in.

Men Ola Öhlin, projektledare, tycker konstvärlden silar mygg och sväljer kameler i yttrandefrihetsfrågan. En stor grupp konstnärer - de utlandsfödda konstnärerna - får sällan ställa ut alls på landets konstinstitutioner. Detta trots Kulturrådets mål att ge det offentligt finansierade kulturlivet förutsättningar att spegla samhällets etniska och kulturella mångfald i produktion, organisation och publik.

- De kommer hit med utbildning och kunskap men får inte chansen. Det är också en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Men det talas inte ens om den frågan, säger han.

Därför drivs nu projektet "Inte konst? Det är väl ingen konst" med ett 20-tal konstnärer med utländsk bakgrund bosatta i Norrköping med omnejd. En av dem är Marion Kahnert, som kommer från Tyskland men utbildat sig i USA. Hon har alltid lockats av Sverige - sedan hon i barndomen läste Astrid Lindgrens alla böcker. Sedan några år bor hon i Norrköping och arbetar med olika tekniker så som foto, grafik, teckning.

- Jag uppskattar att få kontakt med andra konstnärer och börjar så sakta förstå hur den svenska konstvärlden fungerar, säger hon.

- Sverige stämmer kanske inte med min barndoms Astrid Lindgren-land, men jag trivs väldigt bra.

Jurgita Dambrauskiene lämnade Litauen för Sverige och har arbetat med smyckesdesign och textilt konsthantverk i ull. Idag försörjer hon sig på arbete som personlig assistent, men hon har en optimistisk syn på framtiden och hoppas kunna ägna sig mer åt sitt konsthantverk i framtiden.

Antra Agrena har döremot en mer dyster bild av utsikterna att verka som animatör och illustratör sedan hon lämnat Riga.

- Det känns svårt, lite hopplöst. Just nu går all min tid och kraft åt att lära mig svenska, säger hon.

Ola Öhlin konstaterar att Norrköping borde ha långt fler än de 20 utlandsfödda konstnärer han lyckats hitta. Men att de inte är fler hänger förstås samman med svårigheterna att komma på konstens arena.

- De som ska guida invandrarna in i samhället har inte den kompetens som krävs in i det professionella kulturlivet. De som tar sig fram och får ställa ut gör det på ställen som i foajén till biblioteket. Och om man ställer ut dem så ses det inte som konst utan "integrationskonst", säger han.

Hur har projektet mottagits?

-Bra - många har lyst upp när de blir sedda som konstnärer med den erfarenhet de har. De får lyfta sina frågor, hur de upplevt att komma hit och hur de har blivit bemötta, säger Ola Öhlin.

De deltagande konstnärerna driver projektet och bestämmer själva vilka frågor som diskuteras. Bland annat talade gruppen under sitt möte om en gemensam utställning på kulturnatten.

I projektet deltar Arbetsförmedlingen, SFI (svenska för invandrare), Länsstyrelsen, Östsam, KRO (Konstnärernas Riksorganisation), Linköpings universitet och Konstmuseet.