Stillbilderna börjar där filmen slutar
1, 5 miljoner svenskar bänkade sig framför tv-apparaterna för att se Peter Gerdehags dokumentär om Hästmannen. Tittarna fick möta småbonden Stig-Anders Svensson som på ett alldeles eget vis lever på tvärs med tiden - fjärran det moderna samhället. Nu visar Peter Gerdehag sina bilder i utställningen "Hästmannen" på Arbetets museum. - Utställningen tar vid där filmen slutar, berättar Peter Gerdehag.
Foto: Forsby Jan
I utställningen visas ett 60-tal bilder, utskrivna på skivare och uppnålade direkt på väggen. Peter tycker att det på ett vis går hand i hand med enkelheten i Stig-Anders liv. De flesta bilderna är i färg, påfallande många är siluetter.- Stig-Anders hinner inte alltid komma igång förrän solen går ner. Fotografiskt sett blir det speciellt ljus.- En del fotografer tycker att jag borde ha tagit svartvita bilder, men normalt är det färg som gäller och dokumentärfotografi handlar om att skicka meddelanden om vår tid. Använder man svartvitt tappar man rollen som dokumentärfotograf.De många resor Peter Gerdehag gjorde till och från Stig-Anders motsvarar nästan ett varv runt jorden. Peter beskriver Stig-Anders på ett ömsint sätt, som en allt igenom godhjärtad och lycklig man. Men att följa honom med kameran var ett kostsamt, mödosamt och tålamodsprövande arbete. Peter berättar att Stig-Anders lever närmast "frånkopplad tid och rum" och därför blev tempot i filmen långsamt. Det dagliga livet på gården var bortom allt vad modern stress och effektivitet heter.- Grejer gick sönder och en hel dag kunde gå åt till att leta fram en rostig spik som mödosamt bändes ut - och sedan tappades i en springa. Man måste bara flyta med. Har man som jag följt havsörn och suttit 270 dagar i ett gömsle kan man det.Fotografering var en sak - men Stig-Anders var till en början tveksam att ställa upp på film. Det tog cirka 60 timmars filmande innan han hade han gett med sig.- "Du behöver inte vara orolig", sa jag till honom. "Många har varit nyfikna på dig, men inte vetat hur du lever. Sådana bönder som du borde ha varit bortrationaliserade för 50 år sedan. När filmen är klar kommer folk att vara stolta över dig. Du är en historiebärare".Livet efter framgången
De många åren med Stig-Anders har nu alltså resulterat i en film, en bok och en utställning. Filmen - som också visas i utställningen - blev en riktig succé och slog rekord med sina 1,5 miljoner tittare. Det är 200 000 fler än någon annan dokumentärfilm som visats på SVT.Bilderna på Arbetets museum skildrar också livet efter framgången. Före filmen hade Stig-Anders bara varit i Stockholm en enda gång, för 40 år sedan. Men i bildsviten syns Stig-Anders i vimlet på både Guldbaggegalan och Kristallengalan. Bland annat finns en bild från Stureplan, där en vit limousin med nedvevad ruta passerar förbi, dagen efter filmens världspremiär på biografen Zita.- Vi hajade till när vi såg limousinen, och ännu mer när den gjorde en u-sväng. En ruta vevades ner och en ung man ropade: "Hästmannen! Jag såg dig på bio. Du e grym!". Stig-Anders gjorde ett litet glädjeskutt som Åsa-Nisse gör i filmerna. Han hade blivit filmstjärna över en natt.Utställningens sista bild visar Stig-Anders med sitt timmerlass och sina hästar, likt seriehjälten Lucky Luke på hästen Jolly Jumper försvinner han in i solnedgången. Men ännu har vi inte sett den allra sista bilden av Stig-Anders - efterfrågan på en fortsättning har varit så stor att Peter Gerdehag för ett par veckor sedan återvände till Råskog för att fortsätta filma.
Så jobbar vi med nyheter