Efter succén på Vallarnas friluftsteater under sommaren har ensemblen spelat på Lisebergsteatern och på Rosers Salonger i Skara. I lördags drog turnén igång och i Kalmar spelades den hundrade föreställningen av Livat i parken.
Stefan Gerhardsson, känd från duon Stefan & Krister, gjorde comeback i årets nyskrivna fars.
– Jag hade tagit ett break för att göra annat. Ibland behöver man det för att få hungern tillbaka. Har man en roll i Vallarna kan man inte göra något annat det året, säger han.
Livat i parken är en folkparksfars som tar publiken tillbaka till det ljuva 80-talet med allt vad det innebär av kostymer, frisyrer och stora mobiltelefoner. Den handlar om en nedlagd folkpark som ska återinvigas med en tysk operastjärna som dragplåster.
– Stjärnan kan inte sjunga och parken är i dåligt skick. Det strular till sig på många vis, berättar Stefan Gerhardsson.
Han spelar själv Conny Cash, "en misslyckad inbrottstjuv, lite korkad men snäll" som har gömt sina pengar i den gamla folkparken. När den ska rivas blir han orolig och avviker vid en permission.
– Hemligheten bakom vår framgång, som gjort att vi kunnat hålla på i så många år, är nog att materialet är nyskrivet.
Livat i Parken är skriven av Lars Classon som också har regisserat föreställningen, där veteraner som Jojje Jönsson och Siw Carlsson medverkar. Lars Classon är son till Stefans gamle parhäst Krister Classon.
– Jag har bytt blöjor på pojken en gång i tiden, så det känns ju lite konstigt, skrattar Stefan Gerhardsson men tillägger:
– Han är uppvuxen med genren och allt fungerar väldigt enkelt med honom. Man förstår varandra snabbt.
Men fungerar konserthus för buskis?
– Egentligen ska man helst se farsen utomhus på Vallarna i fint väder. Men det funkar på konserthus också.
– Folk är så entusiastiska, många har sett oss på tv och vill se oss live. Det är en väldig skillnad. Tv blir så platt. Vi spelar inte för tv utan för de 1700 människor som är på friluftsteatern, då blir det inte tv-mässigt.
Norrköping har också blivit något av en tradition?
– Ja, det brukar funka bra i Norrköping. Det finns en gammal Tjadden-tradition.