Anna Odell blev rikskänd med sitt examensarbete på Konstfack "Okänd kvinna 2009-349701", där hon iscensatte en psykos och ett självmordsförsök. Många blev upprörda över hennes tillvägagångssätt, men verket ledde också till en debatt om psykiatrins metoder.
Idén att göra filmen "Återträffen" föddes när Anna Odell funderade över att göra ett konstprojekt om mobbning. Hon råkade då se på Facebook att klassen som hon gick i under hela grundskolan – i nio års tid – hade haft en återträff – utan att bjuda henne.
Med spelfilmen "Återträffen" som nu går på Cnema bjuder Odell in till en ny klassträff som utspelas 20 år efter att klass 9C gick ut skolan. I filmen borrar hon i frågan: Vad var det alla var rädda för?
Fiktivt festscenarioDen första delen i filmen är en fantasi kring hur festen kunde ha blivit och för tankarna till Tomas Vinterbergs urspårade födelsedagsfirande i Festen. Den uppsluppna stämningen bryts när Anna Odell ställer sig upp och håller ett svidande tal om hur hon upplevde klasskamraternas kränkningar, hån och ignorering av henne under skoltiden.
Förutom att regissera filmen och skriva manus, spelar Anna Odell också rollen som sig själv.
– Det var inte alldeles självklart. Men jag såg det som värdefullt att en person som har min erfarenhet skulle göra rollen. Arbetet med skådespelarna har också utgått från att alla har berättat om sin skoltid. De flesta har de erfarenheter och den plats i hierarkin som den roll de sedan spelar, säger Anna Odell.
– Eftersom jag vill ligga nära verkligheten är det inte så lätt att hitta en skådespelerska som både har erfarenhet och sedan vill möta sina riktiga klasskompisar. Det skulle innebära en risk - hur långt skulle jag kunna pressa henne? Däremot vet jag hur långt jag kan pressa mig själv, fortsätter hon.
En gemensam beröringspunkt mellan det uppmärksammade konstprojektet "Okänd kvinna" och filmen är intresset för att blottlägga maktstrukturer.
– Det handlar om offer och förövare, men också att undersöka rollerna utifrån ett underifrånperspektiv. När man möter verkligheten kommer man åt något annat än de fina svaren, säger Anna Odell.
Läs hela artikeln i Folkbladet.