I kväll slåss sexmannabandet Skanky Fred från Norrköping om att bli Sveriges bästa oetablerade band. Det går knappast att undvika den slitna sport-frågan hur det känns inför i Livekarusellens stora final på Tyrol i Stockholm.
- Det känns bra, men jag har inte hunnit tänka på det så mycket, säger Fredrik Karlsson, sångare och gitarrist.
Skanky Fred tog hem segern i Livekarusellens länsfinal på Skandiateatern den 5 maj. Samtidigt kvalificerade sig bandet till riksfinalen, där sexton distriktsvinnare nu ställs mot varandra. Skanky Freds östgötska blues möter då exempelvis norrländsk rockabilly, skånsk pop och metal från Bergslagen.
- Det är alltid kul att vinna, men alla andra band är bra. Jag hoppas att vi inte kommer sist, men mitten och uppåt är okej. Då är jag nöjd, säger Fredrik.
Började soloI början av Livekarusellen körde Fredrik Karlsson mest på egen hand, men efter hand plockade han in kompisar från tiden på Rytmus musikgymnasium som han spelat med förut. Det var så bandet bildades - och nu ingår även Lukas Byström (trummor), Amina Myrén (kör), Jacqueline André (keyboard), Simon Ström (bas) och Charlie Karlsson (gitarr).
- De är så pass bra musiker att de får många erbjudanden hela tiden. Det är kul att de vill vara med. Nu när vi vann har bandet blivit mer seriöst, säger Fredrik Karlsson.
Det är bluesen som ligger honom närmast hjärtat. En av hans musikaliska förebilder är den legendariske bluesgitarristen Stevie Ray Vaughan som dog i en helikopterolycka i Wisconsin 35 år gammal.
- Det är nog min favorit. När man lyssnar på hans musik blir man frisk. Inget känns hopplöst.
Gitarrläraren Mikael Lindholm på Rytmus är en annan stor inspirationskälla och en person som betytt mycket för Fredriks musikaliska utveckling.
- Han var nog bland det bästa som hänt mig musikmässigt. Han är en riktigt inspirerande människa som spelat med allt och alla.
- Missade man någon läxa skällde han aldrig. Det var mer: "Ja, det är inte jag som blir dålig på att spela gitarr...". Han sa inte så, men när man känner så blir man peppad till max.
En ny världMen det är tack vare Roffe Wikström som Fredrik Karlsson fick upp ögonen (öronen?) för blues. På musikgymnasiet fick eleverna bekanta sig med olika musikgenrer, bland annat ingick ett "bluesblock".
- De satte på en skiva med Roffe Wikström och jag kände igen mig. Det går inte riktigt att förklara känslan, säger Fredrik.
- Det var 30 personer i rummet, men det var som om bara han och jag var där. En helt ny värld öppnade sig, det var helt otroligt.
Vad är grejen med blues?
- Jag känner igen mig i texterna. Man känner direkt om en människa är glad eller ledsen. Den är äkta, man kan inte gömma sig i blues.
Sätter du stort värde på äkthet?
- Ja. En del går upp och gör en grej, utan hjärta. Men om det inte är äkta kan det dra åt helvete. Det ska vara på riktigt.
Sara Segraeus
