Sjunger svartsjukans sånger
Argsinta flickor, avundsjuka och våldsamma fantasier är inte vanligt i barnteaterns värld. Men i Norrköping dramatiserar nu Teater Pelikanen bilderboken Rappatack - Svartsjukans sånger.
Svartsjukan föds när föräldrarna (Marcho Marchev och Åsa Bergström) ägnar sin tid åt bebisen.
Foto: Robert Svensson
- Musiken spelar en roll i scenerna, men får aldrig ta överhanden. Det är hela tiden en balans, helst ska musiken lyfta och stödja scenerna utan att dominera, berättar Christopher Chaplin.Vad tycker du om
Rappatack?- Det är en ovanlig barnbok eftersom den är våldsam och berättar om viljan att döda, säger Christopher. Det var intressant att den var så ovanlig. Musikaliskt blir det spännande att arbeta med den, eftersom den öppnar så många olika möjligheter.Hur arbetar du?- Jag jobbar med en keyboard och dator. Inspirationen hittar jag i boken. De första idéerna fick jag från titeln Rappatack som är rytmisk. Jag inspireras också av Prokofjev som skrev musik till barnsagan Peter och vargen. Sedan består processen av försök och misstag, man får prova sig fram.Det var Eva Carlsson som ville ha med Christopher Chaplin i projektet.- Hans musik är väldigt spännande. Den är beskrivande, som en sorts scenografi att förhålla sig till. Han är också helt enastående, en väldigt ödmjuk person. Det är jätteroligt att han vill komma hit och jobba med oss, säger hon.Historien handlar om den femåriga flickan Klara som blir figuren Rappatack när hon blir som allra argast. Och förbannad blir hon när föräldrarna gullar med hennes pyttiga "Bullebror".- Föräldrarna försöker att vara med henne som de brukar, men de har naturligtvis mindre tid, säger Lena Stefenson. Boken följer svartsjukans och ilskans olika stadier. Ur de starka känslorna föds en väldig massa fantasier.- På scenen är det ovanligt med en flicka som har så argsinta och starka fantasier. Det är en av anledningarna till att vi valde att dramatisera boken. Att få ett litet syskon kan sätta igång urkänslor. Det är en berättelse om hur man lever ut sin ilska, fortsätter hon.Kom in sent
Dramatikern Lena Stefenson har tidigare arbetat med Byteatern i Kalmar, på teaterhögskolans mimlinje och Teater Tre i Stockholm. När hon kom in i arbetsprocessen fanns redan scenografi och musik.- Det är ovanligt. Som regissör kan det ge lite hjärtklappning, men det är kul, säger hon och tillägger om sitt möte med Teater Pelikanen:- På institutioner kan man ibland känna att det inte riktigt brinner. Man undrar nästan vem som ville sätta upp pjäsen från början. Men här är det solklart. Det är väldigt värdefullt, så borde det alltid vara, säger Lena.Tidigare har Teater Pelikanen dramatiserat böcker som "Vem ska trösta Knyttet?" och "Kanel och Kanin".- Ibland kan det vara fegt, man väljer en bok för att den är känd. Det underlättar när man ska locka föräldrarna till barnteater, säger Eva Carlsson.- Men vi har pratat mycket om att vi vill utveckla den konstnärliga scenen i dialog med författare och scenografer. Den här boken är riktigt bra för det.- Det är också en drömsituation att få jobba med en bildkonstnär, en författare, en dramaturg och en kompositör. Det är helt fantastiskt. Det är också en stor kvalité att barnen kan återvända till boken därhemma eller läsa den innan.Rappatack har premiär på Kulturkammaren den 22 november, men ett stycke ur föreställningen spelas även upp på dagens utbudsdag på Kulturkammaren.
Så jobbar vi med nyheter