Självutforskande konstnär

Tyra Lundgren förknippas ofta med små stengodsfåglar i grov chamottelera, klotformade och karaktärsfyllda. Men de utgör bara en liten del av hennes varierade och omfångsrika konstnärskap. Hon var målare, tecknare, keramiker, glaskonstnär, texilformgivare, grafiker, konstkritiker och författare.

- Med den rika produktion hon har i olika material och tekniker, känns det viktigt att lyfta fram henne i ljuset, säger Marika Bogren, konstvetare och författare till den första biografin om konstnärinnan.

Tyra Lundgrens förhållande till måleriet tycks ha varit komplicerat. Ambitionerna var höga och hon skrev tidigt i sina dagböcker om lusten att bli en ny Zorn, Carl Larsson eller Selma Lagerlöf.

- Hon vill komma åt något stort, upphöjt, och har en ganska traditionell konstsyn. Då blir måleriet något väldigt allvarligt - och privat som hon "höll i garderoben", säger Marika Bogren.

Det var på Norrköpings konstmuseum 1972 som hennes konst första gången visades för en bred allmänhet.

- Det var ett måleri som ingen sett tidigare. Därför känns det roligt att cirklarna sluts här på museet, säger Marika Bogren.

Utställningens undertitel "vagabond och entreprenör" syftar på att Tyra Lundgren var en person som kunde konsten att nätverka strategiskt. Hon sökte sig till toppskikten inom sina många fält - glaskonstens mecka Murano utanför Venedig och keramikfabriken Sevrès utanför Paris.

Hon kallade sig själv vagabond och levde i princip i en kappsäck. Hon var ständigt på resande fot och talade fem språk. Hon har också porträtterat sig själv som en vagabond I blå hatt mot Roms kupoler från 1929.

Självporträtten var ett av Tyra Lundgrens vanligaste motiv och överallt blickar hon nu ut från museiväggarna på Kristinaplatsen. I poserande porträtt från 30-talet ger hon en självbild som för tankarna till en företagsledare eller dandy i kostym.

Nysakliga självportätt från Paristiden från början av 20-talet är närgångna, skulpturala och ibland råa skildringar. Med penseln prövas konstnärsidentiteten och könsroller utmanas. Huvud med vit duk från 1921 är ett i raden av spännande självporträtt som är påtagligt androgynt.

- Jag tror att hon var en självmedveten person som mycket väl förstod att män och kvinnor behandlades olika, och att man ibland tjänade på att uppträda på mäns vis, säger Konstmuseets intendent Helena Scragg.

Tyra Lundgrens egen förklaring till de många självporträtten är av en praktisk natur:

- Det är väldigt skönt när man är ensam i en ateljé. Har man en spegel och ett ansikte är det naturligt att titta på det man har i spegeln. Inte för att visa sig själv, utan för att komma underfund med färger och former, säger hon i en SVT-film som visas i utställningen.

Men Helena Scragg tror bara att detta är en del av sanningen och ser en intressant psykologi i självporträtten.

- Hennes porträtt är väldigt självutforskande. Jag tror att det var spännande för henne att försöka förstå sig själv genom att studera sig själv.

En hel del glaskonst och originalskisser från tiden i Rejmyre (aldrig tidigare utställda) visas på Konstmuseet. Tyra Lundgren passade på att söka sig till Reijmyre glasbruk sommaren 1960 när ett par skickliga italienska glasblåsare var verksamma i hyttan.

I anslutning till utställningen blåser glasbruket åter liv i Tyra Lundgrens formgivning och satsar på nyproduktion av ett par fräckt randiga och kalebassformade glasvaser.

- Vi upplever kanske en ytlighet i prydnadsföremålen, men bakom de här verken står en genuin konstnärsperson. Tekniskt var hon oerhört skicklig, och slår de flesta på fingrarna inom t ex keramikområdet under 30- och 40-talet, säger Marika Bogren.

Under de åren var Tyra Lundgren verksam på Arabia och senare formgav hon åt Gustavsbergs Porslinsfabrik. Bland annat dit ska utställningen så småningom fortsätta men då med tyngd på keramik.