Siri Meyers konstnärskap ur historiens glömda vrå
Allt började med en illustrerad dagbok. Den skänktes till Konstmuseet av konstnären Siri Meyers syskonbarn för drygt två år sedan. Med humor och skärpa gör Siri Meyer iakttagelser från sina resor till Europa. I utställningen "Siri Meyer på resande fot" plockar museet fram henne ur glömskans vrå i konsthistorien. Museet visar hela livsresan - från 20-talets känsliga linjeteckningar till de utlämnande och starka självporträtten från de sista åren.
Gatumiljö i Paris, ur Siri Meyers dagbok.
Foto:
Siri Meyer tillhörde en av många unga, svenska konstnärer som gav sig ut i Europa på 20-talet. Det var en banbrytande tid med tidig modernism, framåtanda och en mängd nya idéer i omlopp. Verken från 20-talet har kommit att bli Siri Meyers mest kända. Men Konstmuseet gör en konsthistorisk insats genom att visa hela konstnärskapet. Utställningen omfattar mer än 70 verk, alla i privat ägo, skapade under ett hennes kringflackande liv i München, Berlin, Paris och Bohuslän. Tidigt intresse
Siri Meyer började tidigt intressera sig för konst. Redan som 16-åring började hon på Slöjdföreningens skola. Därefter fortsatte hon till Stockholm, men hon tröttnade på den oinspirerade undervisningen vid Konstakademien. - Där fick hon bara teckna av gipsgubbar, berättade hon. Ryktena gick om München, säger Marianne Sterner, systerdotter till Siri och själv konstnär. I München tog Siri Meyer intryck av konstnärer som Paul Klee och en milstolpe i karriären var när hon 1923 fick ställa ut tillsammans med honom och George Grosz på Galerie Goltz. De frejdiga men känsligt frammejslade karikatyrerna blev något av ett genombrott för henne. Uppmärksamheten efter utställningen ledde till nya uppdrag bland annat för tidskriften Der Querschnitt. I brev berättar hon den glada nyheten om utställningen för sin mamma som var en flitig brevskrivare. Sex syskon
- Hon hade sju barn, Siri var nummer tre, och hon skrev till dem alla varje dag och förväntade sig svar lika ofta. När vi tömde hennes hus fanns en brevskörd som inte var sann, berättar Marianne Sterner. - Hon reser oerhört mycket och den fantastiska brevväxlingen ger kunskap om hur man studerade vid de olika konstskolorna. Breven är fyllda med roliga teckningar. Hon framstår som en väldigt humoristisk och varm person, säger intendent Kerstin Holmer. Från Tyskland fortsatte Siri till Paris, där hon gick i den första gruppen på Légers målarskola Academie Moderne. Innan hon återvänder till Sverige går hon även i lära hos Otte Sköld och i målningar från tiden syns tydliga influenser från honom. Mer färg i måleriet
En plats som blev betydelsefull för Siri Meyer var Mallorca, dit hon kom första gången 1924 och kom att återvända många gånger. - Mallorca var hennes stora kärlek. Hon bodde i bergsbyn Val de Mosa som nu är helt förstörd av turismen. Jag bodde där med henne ett halvår i början av 50-talet, säger Marianne Sterner. Tidiga målningar från Mallorca har en imponerande detaljrikedom och naivistisk charm. Men måleriet från 50-talet har helt ändrat karaktär. - Hon är inte längre bunden vid förebilderna. Måleriet får mer färg och rörelse, konstaterar Kerstin Holmer. I början av 60-talet återvände Siri Meyer till Sverige för gott, och bosatte sig i Bohuslän. Hon arbetade med reklam, scenografi till teatrar och utsmyckningar till exempelvis Liseberg. De senaste verken som visas är en serie rannsakande och blottande självporträtt, där tankarna vandrar mellan Rembrandt, Olle Skagerfors och Helene Schjerfbeck. Utställningen Siri Meyer på resande fot har vernissage i dag och pågår till den 10 januari.
Så jobbar vi med nyheter