Duoprojektet uppstod ur en längtan att skapa musik snabbt, enkelt och spontant. Efter skivinspelningen med sitt band Pegasus var Simon Selsfors evinnerligt trött på långdragna skivinspelningsprocesser.
För ett år sedan bildade han och kompisen Cara Braunstahl, en gammal skolkamrat från Söderköpings Waldorfskola, duon som bär deras förnamn.
Söderköpingsduon låter sin musik vara mörk, experimentell och gränsöverskridande. Genremässigt landar den någonstans mellan experimentell elektronisk musik och brittisk post-dubstep.
Den första låten de gjorde tillsammans bygger bara på trummor och didgeridoo, ett instrument som Cara har med sig från sitt australienska ursprung. Men också ljudet av en borrmaskin kan inspirera.
- Det har blivit en del dumma experiment. Vi blir lätt entusiastiska över det som låter konstigt och gör en låt av det, säger Simon Selsfors.
Men också en textrad med improviserat nonsens kan vara grundidén till en låt. Låten "I frequency" innehåller bara just de orden som svävar över musiken.
- Det blir en bra kontrast med Caras väna röst mot en genomdistad, mörk, bakgrund. Det är kontrasten jag gillar, säger Simon.
Cara Braunstahl skapar också egen musik och några av hennes låtar har duon gjort om totalt.
- Hon gör låtar som är små, naiva och fina. När de går genom mitt konstiga filter i huvudet blir de något helt annat. De pulveriseras totalt, säger Simon Selsfors.
Inom kort kommer flera Simon & Cara-låtar att släppas, bara mastringen (en sorts slutbearbetning) återstår.
