Utställningsintendent Helena Scragg med "The dream in Tunis" bakom sig, målningen som gett namn åt utställningen.
Med sitt unika uttryck har Katarina Norling (1963-2019) en särskild position i svensk samtidskonst.
– Vi tycker att det är fantastiskt roligt att vi har möjligheten att presentera Katarina Norling, en konstnär som tyvärr gick bort alldeles för tidigt, men som har betytt väldigt mycket både för den svenska konstscenen, men också för hur man kan arbeta med konst i offentlig miljö, där hon har ett alldeles särskilt förhållningssätt, säger museichef Helena Persson.
Norling lärde ofta känna utställningsplatsen genom att sova där. Förutom att hon arbetade in sitt eget liv i verken, som olycklig kärlek och att hon var adopterad, inspirerades hon av möten med människor och platser. Hon reste mycket, var världsmedborgare och flanör. Utställningstiteln kommer från målningen "The dream in Tunis".
– Det är en på många sätt outgrundlig konstnär. Det är som att verken rymmer hemligheter eller berättelser som man inte riktigt kommer åt, säger Persson.
Skepp, kanske en symbol för Norlings reslust. Konstnärskapet beskrivs som fritt, modigt och äventyrligt.
Utställningen har tagits fram av Helena Scragg, intendent på Konstmuseet, i samarbete med Annika Öhrner vid Södertörns högskola, god vän med Norling och den som inventerade Norlings ateljé i Västberga, efter konstnärens död i Tallinn. Flera verk är också inlånade från museer.
– Det här är ett första steg mot att lyfta fram Katarina på nytt, säger Helena Scragg som också hoppas få ledtrådar till var några av Norlings försvunna verk finns i dag.
Norling gick först en journalistutbildning, men valde sedan konsten. 1991 fick hon sitt genombrott med utställningen "Ariel", där hennes verk beskrivs som en arkeologisk utgrävning, objekt i gjutjärn placerade på låga podier.
Modell av "Bobos hjärta". Norling såg vägarna till platsen där skulpturen skulle stå som ett blodomlopp och det inre i lantbruksskolan som hjärtat. Bobo var en man hon var olyckligt kär i.
Hennes offentliga verk utmanade många gånger sin samtid, som "Bobos hjärta" (1996) vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, en skulptur som studenterna försökte flytta från platsen, men som i dag är ikonisk. Ett annat verk är portalen "Rosa eko - inre eld" (2012) vid Göta kanal.
Norling använder sig av starka färger, som neonrosa och orange, men under ytan finns en mörkare, mer komplex historia. Och med material som snäckor, pärlor och tvålmassa bröt hon ny mark på 90-talet.
"Skrin", "den besvärliga släktingen till Bobos hjärta". Ilsket röd och taggig.
I verket "Skrin, innehållande varje dags möten med människor i korridoren, målat i anställningsintervjurött", som ser ut som en sjömina, finns föremål som Norling samlat på sig inbäddade i de olika lagren.