Men för att nå dithän i soundet hjälpte producenten Jaari Hapalainens tjatat om att harva mer i replokalen inför senaste skivinspelningen.
- När vi skulle gå på julledighet sa han: "Ni måste repa mer, ni måste repa mer!". Vi tänkte att det skulle lösas på plats i studion. Men det underlättade enormt att allt satt i ryggmärgen. Det låter mer lekfullt och spontant, säger Johanna Asplund.
Hon är stolt och nöjd med den självbetitlade skivan som kom i våras, som är bandets sjätte i ordningen.
- Det är den mest välspelade. Och har mycket spelglädje. Den var roligast att spela in och Maria sjunger fantastiskt fint, säger hon.
I kväll blandar Sahara Hotnigts gamla och nya låtpärlor "som gifter sig fint med varandra" på festivalen Munken in the park.
- Vi hoppas att folk hunnit lyssna in sig lite på nya plattan. Det är ett pusslande med setet för att få den perfekta låtlistan.
Själva turnerandet ser Johanna Asplund som ett oupphörligt pendlande mellan lyx och tristess.
- Det är å ena sidan fruktansvärt tråkigt att resa och försöka slå ihjäl tid på vägarna. Men ingen dag är den andra lik, man får träffa så mycket folk... Det är lyx.
Vad dödar du tiden med?
- Oftast brukar man ta med en tjock bok, men det slutar ändå med att man sitter och snackar hela tiden. När vi skulle resa från en videoinspelning i Malmö igår tänkte jag läsa, "Shantaram" av Gregory David Roberts, som en kompis rekommenderade. Det är en sommarbok på 900 sidor. Men jag hann inte en sida.
För Johanna har rampfebern har inte forsvunnit med rutinen och åren, den ligger hela tiden latent - redo att blossa upp.
- Nervositeten slår till när man minst anar det. Det följer ingen logik. Fast jag brukar aldrig erkänna att jag är nervös. Jag blir själv mer nervös om andra är det. Jag pratar bara om det efteråt.
Vad som händer med bandet efter höstens Skandinavienturné är ännu inte bestämt, och att leva i sådan ovisshet är förstås på gått och ont.
- Ibland är det fruktansvärt skönt, ibland är det stressande för själen. Mest jobbigt är det när vi ska spela in en skiva, eftersom jag inte styr den processen. Då sitter man och har jour på något sätt.
Med åren har sidoprojekt dykt upp för en del i bandet och Josephine Forsman spelar även gitarr i gruppen Casablanca. Synen på att medlemmarna spelar med andra vid sidan om har skiftat med åren.
- Förut tyckte vi att det var lite läskigt. Men nu ser jag att det berikar bandet, man får tillåtelse att kolla vad som finns på andra sidan. Även om jag gör något annat skulle jag släppa allt för en grym Saharaturné.
Finns något som lockar dig?
- Jag är lite peppad på att testa ett vanligt jobb, vad nu det är. Något som ger en kontinuitet som inte Sahara ger. Men jag den frihet jag har nu får jag inte med något annat jobb.
Vad skulle det vara för jobb?
- Något kreativt, utanför musiken tror jag, för att få större bredd på intressena.