Roadmovie som aldrig griper tag

Genomgoda Em, övertygande spelad av Malin Güettler, väntar på att mamman (Marika Strand) ska sluta sitt skift vid det löpande bandet på chokladfabriken. De ska rulla iväg på semester i husbilen med psalmerna på läpparna och biblarna i bagaget. Biblar, budskap och bullar. Det är vad Em - som vill sprida Guds ord - hoppas kunna föra ut till hela Semestersverige under en intensiv sommarmånad. Hon är full av förväntan och riktigt sprudlar. Men mamman som kommer genom fabriksgrindarna är allt annat än munter. Dessutom börjar det regna redan första semesterdagen. Och regnet fortsätter falla över campingbord, kräfthattar och Vätterns djupa vatten. Paradisets regniga dagar blir till en roadmovie i makligt tempo. En resa där ett barns förväntningar och längtan krossas mot verklighetens blöta asfalt. Himlen är inte alls på jorden som det heter i låten. Långt därifrån. Jorden är en plats styrd av pengar, och det känns aktuellt i dessa ekonomiska kristider. För Ems mamma tar semesterkassan slut och lika panka är till slut de två bröderna Olsson som de träffar under sin resa. De säljer freestyle-apparater, men alla vill ha en fräckare gul walkman istället för deras gamla modell. Det riktigt dryper om Gustaf Appelberg i den sliskiga säljarrollen och Claës Weinar lyckas ge sin inbunde stolle drag av värme och mänsklighet. Ansatsen att göra teater för mellanstadieungdomar om tro och tvivel är berömvärd. Genast när Em börjar tala om Jesus möts hon av ett spontat mothugg från någon i publiken. Med tanke på att toleransen mot troende redan är låg är det trist att en kristen flicka, som pjäsens Em, målas upp som en papperstunn stereotyp. Storögd, naiv och klämkäck. Det är svårt att tro som Em. Det är hårt att tvivla som hennes mamma. Men närmare än så kommer vi dem inte riktigt - trots att rollprestationerna är bra. Det handlar snarare om att pjäsen är vag i sitt budskap och förblir ofullständig med flera frågetecken hängade i luften. Vad var det egentligen som hände med Em mot slutet? Och varför är mamman så ledsen och tvivlande? Är orsaken enbart pengar och ett trist jobb? Det är som själva föreställningen blir slipprig av allt regn. Den är svår att riktigt greppa taget om, och den griper heller inte tag i mig.Sara Schüldt

Information till våra läsare

Roadmovie som aldrig griper tag

Vi backar till 80-talet. Belinda Carlisles hit "Heaven Is a Place on Earth" spelas sönder och samman i bilradion och äntligen börjar industrisemestern.