Retrorockens försvarare
Det doftar Beatles och Pink Floyd om retrorockarna Bigelf. Snart släpper bandet en ny skiva med kampen mot skivindustrin som bärande tema. Nu tror de stenhårt på det stora genombrottet.
De skäggiga retrorockarna Damon Fox och Steve Frothingham från Los Angeles kom till Norrköping nyligen för att berätta om Bigelfs nya skiva Hex som släpps i veckan. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Nu är de i Sverige för att berätta om sin nya skiva ?Hex? som släpps nästa vecka. Det är en mörk skapelse, inspelad i Lund. Det var en svår process för bandet att välja ut tretton låtar ur det enorma låtmaterialet.
? De är lite som barn, man vill inte utelämna någon, säger Damon Fox.
? Men efter ett tag märker man vilka som inte uppför sig som de ska, tillägger Steve Frothingham.
<B>Vägrar kompromissa</B>
Bigelf består av Damon Fox (sång), Ace Mark (gitarr och sång), Duffy Snowhill (bas) och Froth Bigelf (trummor och sång) Bigelf. 1991 bildade de bandet i Los Angeles, men det dröjde sex år innan första skiva släpptes. Jakten på ett bra skivbolag förde förde Bigelf till Sverige och Warner music.
? Vi vägrar kompromissa med vår musik, och nu har vi den frihet vi vill ha. Det känns väldigt bra, säger Damon. Min känsla är att folk är mer öppna här.
Här i Skandinavien har bandet exponerats mest och lyckats etablerat ett namn i alternativrock-kretsar. Här har de sina fans, så det är väl inte konstigt att Bigelf trivs bra i Sverige, har lärt sig några ord på svenska och väljer att lägga turnén här.
Det genomgående temat på skivan, som släpps den 22 oktober, är den långa kampen mot skivindustrin. En låt är till och med döpt till ?Rock?n?roll contract?.
? Det mesta av den bästa konsten kommer från kamp och frustration. Vi har kämpat länge utan att få ett riktigt genombrott och för man över det till musiken, blir resultatet ganska mörkt, säger Damon.
? När allt bara flyter på, solen skiner, och man mår bra har man heller inte samma inspiration eller behov av att uttrycka sig, säger Steve.
<B>Förbannade på skivindustrin</B>
Damon Fox och Steve Frothingham är redigt förbannade på skivindustrin. De berättar livfullt och äcklat om hur Britney Spears trycks ned i halsen på små barn. Under Bigelfs historia har bolag sett bandets potential, men utsatt det för ständiga påtryckningar att förändras i olika riktningar.
? Många vi känner har hoppat på olika vagnar: grunge, metal eller stoner, vad som gäller just då. De ändrar på sig för att slå igenom, men verkligheten är att inget kommer, för de följer inte sig själva och publiken ser väldigt lätt igenom det. Man förlorar sin trovärdighet, säger Damon.
? Det känns skönt att vi behållit rodret och lyckats navigera rätt. Vi har hållit på vår integritet, vår aggression och det märks nog att vi är äkta, säger han.
Bigelfs musik är smutsig rock och den sneglar ogenerat tillbaka på storheter som The Beatles, Black Sabbath, Pink Ployd och King Crimson. Men kvartetten är samtidigt urless på att betraktas som rockhistoriska nostalgiker. De betonar att utan en egen identitet skulle bandet falla ihop som ett korthus.
? Problemet är att vi betraktas som retro, men varför är då inte blues, punk eller dagens 80-tals revival lika retro? säger Damon. Det är märkligt, för den är inte det minsta innovativ.
<B>Skapar unikt</B>
? Vi försöker åtminstone utveckla vår musik. Jag tycker att vi skapat något väldigt unikt, även om det inte är hundra procent originellt, fortsätter han.
Musikgenrer som ?stoner? och ?doom? tar Bigelf avstånd ifrån. Det är musikgenrer de inte ger mycket för.
? Det enda vi har gemensamt är influenserna från Black Sabbath. Ofta brister stonerrocken i melodierna och har texter om brudar och yttre rymden, säger Damon. Men vår musik låter ju som ?Sgt Pepper? och ?Dark side of the Moon?.
Bigelf tycker att Sverige har ett mer vitalt musikliv och uppskattar band som The Ark, Hellacopters, Soundtrack of our lives. Men samtidigt konstaterar de att den bästa musiken redan är gjord och ger en svidande känga åt dagens amerikanska rock:
? Rockmusiken idag suger. Den behöver hjälp. Den är hopplöst polerad och sticker inte ut någonstans. Popen får gärna vara glansig och glättig, Steve Frothinghamen inte rocken, suckar Damon. Vår genre stångs ute, genom att stämplas som ohipp. Men vi tycker att folk ska återupptäcka den bästa rocken.
Nov 06 Karlstad - Garaget
Nov 08 Göteborg - Sticky Fingers Top Floor
Nov 12 Hultsfred - Metropol
Nov 13 Linköping - Skylten
Nov 14 Malmö - Inkonst
Nov 21 Skellefteå - Pinkerton
Nov 22 Sundsvall - Pipeline
Nov 26 Borlänge - S2
Nov 27 Västerås - Village
Nov 28 Smedjebacken - Folkets Hus
Nov 29 Stockholm - Allhuset (Universitetet)