Larmande gatuljud och förbiflygande franska tar oss till Paris kring förra sekelskiftet, en kokande kulturmiljö, där kompositören Erik Satie verkade.
Men charmen bryts när vi får veta att Satie i slutet av sitt liv levde i misär i sin lägenhet i Parisförorten Arceuil. Den var fylld med skräp, damm och döda insekter. Pianot tjänade inte längre som instrument, utan som soptunna.
Hemma hos sig förvarade pianisten en hel mängd brev och anteckningar på lösa lappar i cigarrlådor. Orden i föreställningen är Saties egna, hämtade ur dessa brev och anteckningar men även texter publicerade i kulturtidskrifter och dagspress.
"Levande för mig"Skådespelaren Christian Zell gestaltar Satie och har flera gånger återkommit till kompositören. Med pianisten Mats Jansson har Christian tidigare gjort Satie-program på soppteatern.
Men allt började i mitten av 80-talet då han tillsammans med skådespelarkollegan Kyri Sjöman gjorde ett radioprogrammet Till Erik - kärleksfullt och päronformat.
- Sedan dess har jag närt en dröm att göra den sceniskt. Nu uppfylls drömmen, berättar Christian Zell.
FÖ: Varför ville du det?
- Det var så fascinerande, tillsammans ger text och musik en tydlig bild av honom. Han framträdde så starkt och levande för mig. Jag ville vidarebefordra det på något sätt, säger Zell.
Föreställningen porträtterar den excentriske pianisten och kompositören vars stiliserade pianostycken ledde till ramaskri i kritikerkåren. Men av yngre kompositörer hyllades han som föregångsman och inspirationskälla. Idag har han etsat sig in i cirkeln av erkända kompositörer, betydelsefull för utvecklingen av den moderna musiken.
- Han var en förebild för exempelvis tonsättare som Poulenc, men så fort någon försökte göra honom till ikon värjde han sig. Han ville stå mot etablissemanget. Han var avig, men ändå lyckas han få fram fantastisk musik. Han skriver aldrig emot pianot, säger Mats Jansson, föreställningens pianist och lektor i musikalisk gestaltning vid Örebro universitet.
