"Dumar" – som betyder kvinna på somaliska – skulle ha spelats på kulturhuset Agora i Linköping och på X-scenen i Norrköping under april och maj 2020.
Men så kom coronapandemin och satte abrupt stopp för alla publikföreställningar. Istället blir det en film.
– Vi bestämde oss för att göra en film om en inställd pjäs och varför den blev inställd - en global pandemi. Konstfilmen kommer att innehålla utdrag ur de scener som skulle utgöra pjäsen men också samtal om teater, film och livet, hur det var och hur det blev i coronans tid, säger manusförfattaren och regissören America Vera-Zavala.
America Vera-Zavala berättar om hur hon i åtta månader lärt känna de deltagande kvinnorna. Communityteater är en teaterform där de som berättar sin historia också står på scenen, något som var långt ifrån självklart för kvinnorna, Ayaan Mohammud, Fadume Jama och Kin Gurhan Mohamed.
Somaliska kvinnor är kanske den grupp i Sverige som är mest kringgärdade av fördomar och stigma, säger America Vera-Zavala. Medan den yngre generationen gör sina röster hörda är det här kvinnor som inte gärna framhäver sig själva.
– Sedan hösten 2015 har jag haft en längtan av att ha den här generationens kvinnor på scen, säger America Vera-Zavala.
När coronakrisen slog till ville hon inte filma föreställningen rakt upp och ned, i stället blir en annan konstform, med filmaren och konstnären Salad Hilowle bakom kameran.
Han har tidigare studerat vid LiU-programmet Kultur, samhälle, mediegestaltning i Norrköping, är utbildad vid Konstfack och har gjort prisade kortfilmer. Med kort varsel kom han in i det här projektet, glad över samarbetet med America Vera-Zavala.
– Det är verkligen superkul! säger Salad Hilowle.
Ayaan Mohammud, 46, är ordförande för den somaliska kvinnoföreningen i Linköping. Hon har sex barn, varav en dotter är journalist, och barnbarn. Hon kom till Sverige när hon var 17 år, och jobbar nu som brobyggare och med föräldrautbildningar i Linköping. Hon hade inte tänkt vara med i pjäsen.
– Men America är en övertygande person. Det har varit härligt att vara med, säger Ayaan Mohammud och berättar om både tårar och glädje under arbetet.
Det är mycket känslor, ofta obearbetade sådana, säger hon. Alla flydde de undan ett land i krig, men Ayaan Mohammud minns också Somalia som det var innan dess, och berättar om en saknad efter hemlandet och nära och kära.