Jag ska ärligt erkänna att det var med viss skepsis jag slog mig ner på min plats i den vackra konsertlokalen. Jag har varken hiphop eller symfonier på mina spellistor. Jag har sett Petter på scen några gånger innan, och har varje gång fullständigt knockats. Beats hårda som granit och ett röj som skulle kunna få vilken byggnad som helst att landa i yttre atmosfären. Men nu? Skulle Petter verkligen lyckas skapa den där magiska känslan? Svaret blir både ja och nej. Det blir i de bästa stunder ett fantastiskt drag i lokalen, en stämning som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde skulle uppstå. Men det fanns stunder som inte riktigt nådde upp och ut över publiken.
Öppnande Håll Om Mig sätter en standard, det är Petter med en twist. Vackert, innerligt och väldigt äkta. Där det "borde" vara tunga beats hamnar nu istället himmelskt vackra stråkar och blås. Kvällen till ära backas Petter upp av Marika Willstedt och Niklas Gabrielsson på sång och de två lyfter låtarna, ger de mer muskler och intensitet.
Symfoniorkestern må ha den största platsen på scenen, men vem som äger den råder det inga som helst tvivel om. Petter Alexis har efter drygt sjutton år i matchen blivit en scenkonstnär. Han avväpnar publiken med ärliga mellansnack. Vi får vykort från tidiga år, om svåra tider, om medmänsklighet och empati. Allt levererat rakt från hjärtat.
Precis när man trodde att klimax var nått, när man trodde att publiken inte kunde jubla högre. Då välkomnar Petter Eye N´I ut på scenen, och han kommmer ut som en brinnande krutdunk. Jag var orolig för att taket skulle lyfta. Vilken maskin han är. Så bjuds vi på en helt fullkomligt galen version av Min Click, inte en själ i lokalen sitter ner, tusentals händer i luften, leende lyckliga människor.
Men än har vi inte sett någonting, Petter väljer att spara de stora bomberna till sist. Medleyt innehållande God Damn It, Repa Skivan och Mikrofonkåt skapar ett sånt fyrverkeri av känslor, en sådan eufori. Bortblåsta är mina tvivel, bortkastad är min skepsis, kvar är bara en övertygelse om att Petter verkligen lyckas leverera det här paketet.
Visst blir det vissa dippar under de lite lugnare partien, men vi kan väl kalla de för återhämtning och andningspauser.
Jodå, visst kommer Eye N´I ut igen och tillsammans med Petter och hela ensemblen ger de sig fan på att scenen ska rivas, och de använder Så Klart som sprängmedel, hade de fått några minuter till på sig så är jag övertygad om att DeGeer-hallen idag hade legat i ruiner.
Jag lämnar spelningen glad och övertygad. Petter och SON fick sin andra chans, de fick sin revansch mot vädergudarna. Om det var bra? Så Klart.