Final På lördag är det premiär på Stora teatern för Final, en pjäs av Victoria Bendictsson. Pjäsen skrevs ursprungligen redan 1885, och hade sin premiär på Kungliga Dramatiska teatern den 29 november 1888. Trots detta känns den aktuell i ämnena som berörs.
- Det är ett riktigt bra drama som skildrar könsrollerna som finns i en relation. Förändring kan vara svårt och man stannar kanske i en falsk trygghet i att veta vad man har men inte vad man får, säger Therese Angleflod som spelar Betty Bruhn.
Inte roligt under ytan
Betty Bruhn är gift med den rika bankmannen Hugo Bruhn, spelad av Pontus Plaenge. Pjäsen börjar på en fest som hålls av paret Bruhn. Där gestaltar de ett lyckligt par, som bjuder in hela societeten. Men skvallret på festen ger sprickor i den vackra fasaden. Vem är Hugos älskarinna denna månad?
- Hugo är en väldigt färgglad och bred roll att spela. Paralleller dras mellan hans riskspel både inom äktenskapet och hans risktagande med sina finanser. Han utnyttjar sin position, för att få kvinnor men även med pengar. Har tar pengar från sin egen bank och sedan står han där med ett lån som det inte finns täckning till, berättar Pontus Plaenge.
Omarbetat språk
Regissören Gustav Deinoff är nöjd med ensemblen och tycker att skådespelarna håller en hög kvalité.
- Pjäsen är välskriven och innehåller ett viktigt budskap, som är lika aktuellt i dag som det var 1885. Språket är ju omarbetat, annars så är mycket samma som då. Sedan är det riktigt bra skådisar, det var roligt att komma hit och arbeta med dem, säger han.
Gustav är i vanliga fall frilansande regissör med sin bas i Stockholm.
- Jag fick frågan att göra den här pjäsen och nappade direkt. Det är viktigt att kvinnliga dramatiker kommer tillbaka, de har kommit i skymundan för manliga storheter. Det som är bra med just den här pjäsen är att man som åskådare sys in i karaktärernas berättelse, säger Gustav Deinoff.