Platsen är förstås talande, högst upp i Strykjärnet, som en gång i tiden hyste Norrköpings mest kända textilfabrik.
Ett par våningar ned i samma byggnad finns ju permanenta utställningen om Alva Carlsson, rullerskan som arbetade 35 år i samma lokal – ända fram till att tillverkningen upphörde 1962.
– Där pratar vi kontraster till den här, konstaterar museichefen Niklas Cserhalmi.
De närmaste månaderna kommer totalt tolv konstnärer samsas om utrymmet i en utställning som handlar om ett arbetsliv i förändring från 1970-talets industrisamhälle där trygghet och stabilitet var ledord, till dagens teknikdito som ofta präglas av flexibilitet, otrygghet och utsatthet.
Några av konstnärerna tillhör de riktigt etablerade, några är mindre kända. Men de har en stark gemensam nämnare:
Samtliga har erfarenhet från ett "vanligt" arbetsliv.
Kalle Brolin har under 25 år arbetat som personlig assistent och har tidigare haft konsten som hobby. Hans bidrag "Bruket" handlar om assistentens jobb och är utformat i tre delar; Enkäten, Annonsen och Tystnaden.
– Enkäten är en översättning av Karl Marx frågeformulär från artikeln "En arbetarundersökning" från 1880. Min version har jag skickat ut till personliga assistenter över hela landet, deras svar finns med i installationen. Och jag vill gärna ha in ännu fler svar, säger Kalle Brolin.
Det mest spektakulära är Anna Ihles "Idle hands" ("Overksamma händer"). Här möts publiken av en träängel, insnärjd i hamparep och hängande från utställningsrummets tak. Inspirationen fick konstnären från den norske protestantiske 1800-talspredikanten Hans Nielsen Hauge. Han präglades av en stark tilltro till arbetets moraliska inflytande.
– Varför är det så j-la bra att jobba arslet av sig? Det var min utgångspunkt. Men det var sjukt nice att jobba i ateljén och jag känner mig väldigt trygg vid slöjdbänken, säger Anna Ihle och hoppar upp på den träbänk där hon huggit ut de noggranna detaljerna till sitt komplicerade verk.
De sociala klyftorna träder fram i flera olika verk.
Anders Rundberg, Homa Badpa och Amanda Petersons 12-minutersfilm "Pigan" berättar om städarens vardag.
– Det är en bild av städbranschen i dag. Det är ingen dokumentär, men det är nära så man får gärna tro att det är så. Men allt är iscensatt och improviserat. Vi har även med hur de städarna tar sig från en fattig del av staden till den rika för att göra jobbet. Det är talande bilder, säger Anders Rundberg under pressvisningen.
Daria Bogdanskas serieteckningar "Wage Slaves" bygger på hennes egna erfarenheter som nyanländ från Polen och svartjobbare på en krog i Malmö. Vid hennes teckningar finns också de uppmärksammade artiklarna om kampen mot arbetsgivarens rasim – som Daria vann.
De bilder som – på håll – andas optimism är Emma Trytis 41 akvareller på papper på ena långsidan av lokalen. Men skenet bedrar. Hennes "Arbetsmiljöverkets statistik över arbetsolyckor med dödlig utgång 2014" är just vad namnet antyder.
Bakom utställningen står Sveriges Konstföreningar, där curatorn Hans Carlsson tog initiativet tillsammans med Celie Eklund.
Det känns som en dyster bild av arbetslivet?
– Så är det ju i verkligheten, svarar Hans Carlsson.
Utställningen pågår till och med 24 januari 2016.