Ny bok berättar om stans gator

I över 30 år har Eskilstunasonen Karl Magnus Peurell hållit populära och bildande stadsvandringar i Norrköping. Det startade med att han anställdes som museilektor på Stadsmuseet 1981. I arbetsuppgifterna ingick att informera och hålla visningar, inte bara i museibyggnaden, utan även i dess omgivningar.

– Jag fick väldigt mycket kontakt med besökargrupper och människor. Att prata för folk gick hem och jag nappade på att hålla visningar efter arbetstid.

Genom åren har han hållit stadsvandringar i samarbete med studieförbund, universitetet, föreningar, kyrkogårdsförvaltning och Senioruniversitetet. Det senare var han själv är en av initiativtagarna till – och stadsvandringar lades in som ett återkommande program.

– Men skriv inte om hur många vandringar jag har hållit. Det låter så förfärligt märkvärdigt och skrytsamt, säger Karl MagusPeurell.

Han är utbildad folkskollärare och har en passionerad ådra som folkbildare. Drivkraften i projektet har också varit lusten att berätta.

– Det har varit roligt att skriva, säger Karl Magnus. Det är inte så att jag har några andra höga ambitioner eller syften. Jag ville skriva av mig allt material som jag hade samlat under årens lopp. Jag har hyllmeter med pärmar hemma.

Fotografen Anders Kratz kom med i projektet för ett år sedan. De båda tidigare kollegorna på kulturförvaltningen sprang på varandra vid Stora Teatern. Då hade Karl Magnus Peurell börjat planera för att ge ut en bok.

– På stående fot bestämde vi att göra detta tillsammans, berättar Karl Magnus.

Bildmaterialet visar stadens skiftande ansikten – i olika ljusförhållanden under höst och vår, gryning och kväll, sol och regn.

– Jag har fotograferat under ett år, så alla årstider och väderlekar finns med. Vi var ute tillsammans en hel dag i ösregn, säger Anders Kratz. En del av bilderna hade jag i mitt bildarkiv. Sedan fick jag manuskript av Karl Magnus med mig när jag fotograferade, men ibland fick jag bakläxa för sådant som saknas.

Sju gator och ett torg ryms i boken däribland Skolgatan, Tyska Torget och Bråddgatan. Men även kyrkogårdsvandringar och offentlig konst innanför promenaderna har fått egna kapitel.

– Det finns ingen övergripande förteckning över offentlig konst, så det är ett viktigt inslag. Dessutom saknar flera av konstverken texter, och några har skyltarna på knähöjd, suckar Karl Magnus Peurell.

Skildringen av Norrköping må genomsyras av en kärlek till staden, men Karl Magnus Peurell lyfter fram att boken är fristående och har en kritisk hållning.

– I dag har det blivit vanligt att kommuner beställer en historia om sin stad, men jag vill påstå att vi gör raka motsatsen. Vi beskriver staden utifrån viljan och känslan att göra det, inte för att framställa den i en säljande och vacker dager.

Bland annat är Karl Magnus Peurell kritiskt mot att kommunen gav tillstånd att bygga balkongen på Tesdorpfska huset (Pub Wasa) på Gamla Rådstugugatan.

– Alla sade ifrån i remissarbetet – stadsantikvarien, stadsarkitekt och kulturnämnden. Men lik förbannat gav kommunen tillståndet. Det är illa. Där föll man för kapitalet.

En tanke är förstås att folk nu ska kunna stadsvandra på egen hand, med Karl Magnus och Anders som ledsagare genom boken. Med sina mjuka pärmar är den en lätt följeslagare att bära med på promenaden.

– Jag är ju gammal. Koncentrationen blir sämre när man blir äldre, man måste vara skärpt. Men med boken kan folk vandra själva.

Men än är det inte slut. 86-åringens stadsvandringar forsätter åtminstone under våren. De är en sådan succé att de intresserade brukar tvingas stå i kö till dem på Senioruniversitetet.

– De säger till mig: ”Det gör ingenting om du inte hör, bara du kan prata”. De vill att jag ska hålla på tills jag dör. Med sådan uppskattning det är det ju roligt att hålla på!