Boken ”Diskoteken i Sverige” tecknar diskotekens historia i Sverige och betar av decennierna, från 60-tal till och med 90-tal med nostalgiska nedslag i musik, mode och tidstypiska diskotek. Där beskrivs en tidsepok med rökmaskiner, vinylskivor och discokulor.
– Det är ingen djupdykning, men kanske ett stycke nostalgi. Jag har inga större pretentioner än så, säger Håkan Hjulström.
Advokat till vardagsHåkan Hjulström arbetar idag som advokat i Stockholm, men under ett halvårs tid har han ”dragit ner på fotbollstittande” och istället ägnat en del av fritiden åt att skriva discohistoria. De första dansstegen tog han i den tidigare hemstaden Norrköping. Här fanns Paradiset, Queens Corner, Ritzo och Olympia. Det senare – Olympia på Kungsgatan – var Håkan själv med och startade 1984.
– Det var en kul tid. Då var det enkelt att starta ett diskotek, det krävdes inga stora investeringar. Hyrorna var låga i det gamla Industrilandskapet. Det var en ganska låg risk, men en bra skola för blivande entreprenörer.
– Norrköping var en stad som låg i framkant med diskotek, bland annat för att det fanns många duktiga djs. Det påstås att det första diskot var Club Hit på restaurang Knäppingen, som Hasse Wallman och Roger Svensson startade i början på 60-talet.
En svårslagen höjdpunkt i Norrköpings diskotekshistoria var förstås överraskningskonserten med Abba på Paradiset 1979.
– Det var en helt sjuk grej. De var enormt stora då, och för att undvika kaos hölls allt väldigt hemligt. Det var bara Lennart Polhammar själv som försökte sprida ryktet, men det var så otroligt att ingen trodde på honom, skrattar Håkan Hjulström.
Skola för kreativaI boken, som landar på bokdiskarna nu på fredag, skiljer Håkan Hjulström mellan diskotek och nattklubbar med rättigheter.
– Ritzo och Paradiset är exempel på klassiska diskotek. I dag är det lite fascinerande att se tillbaka på 70- och 80-talen och inse att det var fullt, trots att man inte sålde alkohol. Men om jag hört att man om trettio år skulle träffa varandra på dejtingsajter istället, hade jag nog trott att folk skojade med mig. Allt förändras, men mycket hänger ihop. Och man kan se en linje från dåtidens discjockeys till dagens producenter och låtskrivare. Diskoteken var en skola både för entreprenörer och kreativa personer.
Hur ser du tillbaka på din egen tid i branschen?
– Det var en bransch med högt i tak. Jag lärde mig mycket om hur det kommersiella samhället fungerar och växte som människa när jag blev tagen på allvar. Vi var ju inte så gamla, men fick sitta och förhandla med hyresvärden. Det var jäkligt roligt och lärorikt.