Norrköpings första kvinnliga fotografer

Dessa fyra kvinnliga yrkesfotografer verkade i Norrköping från 1860-talet till 1930-talet och genom bilderna speglas fotokonstens utveckling.

– Kvinnorna arbetade ofta med porträttfotografi, vilket har inneburit att deras fotografier inte har blivit så uppmärksammade. De har hamnat i album och varit osynliga i fotohistorien. Därför känns det jättekul att få visa dem, säger Sofia Hammarqvist, utställningsansvarig.

Norrköpings första kvinnliga fotograf, Agnes Arosenius, öppnade sin ateljé på Hospitalsgatan 17 redan våren 1863.

– Fotografyrket var ett av Sveriges tidigaste accepterade kvinnoyrken. Det berodde på att yrket etablerades samtidigt som arbetsmarknaden förändrades. Skråväsendet nedmonterades och näringsfrihet infördes. Då blev det lättare för kvinnor att etablera sig, men därmed inte sagt att det var lätt. Att Agnes bara var verksam som fotograf i tre år kanske vittnar om det, säger Sofia Hammarqvist.

På 1860-talet skedde en explosion av fotografyrket. Och med fotokonstens genombrott uppstod den så kallade kartomanien, en sorts visitkortsporträtt.

– Det blev omåttligt populärt inom borgarklassen och skapade en samlarvurm. Korten låg framme så andra såg vilka man kände – och kan jämföras med Facebook idag, säger Sofia Hammarqvist.

När man gick på visit tog hembiträde eller husan emot ett kort och lämnade till dem man skulle besöka, och var de inte hemma så kunde man ändå lämna sitt kort. Agnes Arosenius fotografier är exempel fenomenet, där porträtten ger intryck av att personen väntar i hallen.

– I bilderna anas teknikens begränsningar. De avporträtterades allvarliga miner har en förklaring i långa exponeringstider, säger Sofia Hammarqvist.

Om detta skvallrar även bilden på Agnes Arosenius son, där han sitter med benen mot ett bord för att vara så stilla som möjligt. Bilden av fotografen själv stryker under hennes trendkänsla – i en enorm klockliknande kjol och tidens frisyr, plattkammad och uppsatt i nacken. Detta var viktig i yrket där man i ateljén gav moderåd och hade kläder att låna ut till fotograferingen.

När Constance Wiström startade sin verksamhet 1884, var dessa helkroppsportätt passé. Istället var ansiktet mer i fokus och fotograferna fick då arbeta mer med retuschering. Men hon hade också påkostad ateljérekvisita som gav porträtten en känsla av överdådig herrgårdsmiljö. Det blev vanligare med gruppbilder, vänskapsporträtt och bilder av barn och djur då exponeringstiderna sjönk och tekniken förbättrades.

– Det fanns ett enormt mycket tänk bakom bilderna och regelverk hur man skulle ha sina händer och blicka bort i fjärran. Men 80-talet är också mer fantasifullt med bilder där man leker med identiteter, etnicitet och klass, säger Sofia Hammarqvist.

I början av 1900-talet hade man tröttnat på överlastade ateljémiljöer och framträdande marknadsförening på kartongen – då kom renare fotografier. Tekniken gjorde fotograferna mer rörliga och uppdrag som dokumentationer och vykortsfotografering blev vanligare.

– Åren kring sekelskiftet nådde vykorten rekordnivåer. Man skickade vykort istället för brev, och det var ett lätt sätt att skicka meddelande. Man talade om "vykortsraseri" och för fotografer var det perfekt. Motiven präglades av industrinationens samhällsbygge och visade gärna fabriker eller tåg, säger Sofia Hammarqvist.

Från sekelskiftet och ända in på 30-talet var systrarna Dagmar Eriksén och Hilda Winge verksamma i Norrköping. Utställningens titel är tagen från ett citat där Svenska Turistföreningens tävlingsjury skrev i prismotiveringen att Dagnys fotografier vittnade om "god blick och fin hand". Hon var en skicklig landskapsfotograf, öppnade ateljéfilialer i Söderköping och Katrineholm, vilker gav hennes bilder en större spridning än de andra fotografernas.

Systern Hilda Winge var hovfotograf som deras far, och hon fotograferade prinsfamiljen på Villa Fridhem, men också den lokala överklassen på Löfstad slott. I utställningen finns också en ateljémiljö med en av Hilda Wiges kameror, en otymplig men vacker pjäs.

Stadsmuseet

En tanke med museets Rum för fotografi var att lyfta fram bilder från Stadsmuseets egna samlingar, men utställningens material är också inlånat från Östergötlands museum, Föreningen Gamla Norrköping, Stadsarkivet, och Västergötlands museum – eftersom systrarna Eriksén och Winge ursprungligen kom från Skövde.

– Stadsmuseet har ju enormt många bilder, men de kvinnliga fotograferna är speciella – från dem finns inte mycket bevarat. De är en vit fläck i fotohistorien. Vi fick en större utmaning än vi hade trott när vi skulle leta fram bilder.

”Med god blick och fin hand” öppnar i dag, lördag, och pågår till den 31 augusti.