Inger Hasselgren lägger sista handen vid "Vägen" på Galleri Kronan. I bakgrunden "Granen".
"Natur och tankar om livet" kallar Inger Hasselgren, 83, sin utställning på Galleri Kronan, en utställning som visas från den 2 oktober till den 17 oktober. Här visar hon ett par vävar och så det hon gör mest nu för tiden, broderi. Med skira tunna trådar, brodergarn och sytråd, ibland guldskimrande som i en serie med kors som visats i domkyrkan i Linköping, bygger hon sin värld.
Hon gör sina skisser och ritningar i akvarell, något som kan anas i de båda vävarna, den blåa "Granen", och en rya i olika gröna nyanser, "Mosstäcke för dubbelbädd". Den senare har konstnären donerat till länsmuseet.
När Folkbladet hälsar på sitter Inger Hasselgren och fäster en stor gul rundel vid en ställning. Verket "Vägen" ska strax hissas upp för att sväva i lokalen.
– Jag hittade en kartbok som handlade om trakten där jag föddes, och gick i första och andra klass i skolan, berättar Inger Hasselgren som älskar gamla kartbilder.
Hon plockade bort små bitar från kartboken och broderade element från den på underlaget lutradur, ett syntetiskt material som är bra att både måla och brodera på.
– "Vägen" – det kan vara vägen från där jag började med textil, jag har varit yrkesverksam textilare i 45 år nu, och det kan vara vägen som jag gick på som liten, till skolan i Styra, säger Inger Hasselgren.
I ett mindre rum visas broderier som Inger Hasselgren presenterar med orden "Det här är min trädgård".
– Jag har en jättestor trädgård och har låtit gräsmattan växa på flera ställen, för att få tillbaka insekterna. Den där heter "När gräsmattan växer så blommar vitmåran", säger Inger Hasselgren och visar på ett av sina närmast abstrakta verk, med fält i vitt och gult.
Om träden inte fanns. Björn Svensk med oro för skogen, i utställningen i Studion på Konstforum.
På Konstforum på andra sidan Strömmen har Linköpingskonstnären Björn Svensk som hade en separatutställning här 2019 tagit sig an den lilla Studion med utställningen "Appendix", från den 2 oktober till 24 oktober. Av en lycklig slump ställer han ut samtidigt som Julius Nord, som Svensk som gästlärare på bildlinjen på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa tidigt såg talangen hos.
Flera verk i Svensks utställning handlar om oro för hur vi behandlar skogen. Han talar om skogsskövling och funderar på hur det skulle vara om träden inte fanns. Här finns ett möte mellan ett gråtande barn och en hare i ett ödsligt landskap. Vad lämnar vi efter oss till barnen?