Natur, seende och kropp i måleri, textil och foto

Konstnärerna Claes Jurander och Petra Westermark bor lantligt och idylliskt på norra Färingsö i Mälaren. Båda skildra naturens mångfald, kretslopp och skådespel i sin konst. Men de närmar sig naturen på skilda sätt.

– Trots det paradisiska intrycket, finns alltid en väldig tragik i naturen. I "Frostens färg är svart" lyfter jag fram döden som finns omkring oss. Fåglar som käkar upp varandra är ingen idyll, säger Claes Jurander vid målningen som hänger i Trädgårdsrummet.

Många av bilderna knyter an till den animerade filmen "Herre gud vad det är vackert" som lånat sin titel från Carl Jonas Love Almqvists sång. Kortfilmen är en personlig berättelse om naturens pågående drama och människans vilja att kontrollera de otyglade krafterna och förloppen. SVT planerar att visa kortfilmen nu på torsdag.

– Den handlar om mitt liv som amatörträdgårdsmästare och att livet är så ofattbart. Man har ingen som helst kontroll över någonting. Det måste man bara acceptera, säger Claes Jurander.

I utställningsrummet tronar två svanar - en svart och en vit, skapade av trä. Eftersom den europeiska bilden är att svanar är vita har den svarta svanen blivit något av en metafor över det osannolika och oförutsägbara.

– Det var en kick att se något som jag bara hade anat, säger Claes Jurander om första mötet med en svart svan på zoo i Berlin.

Konstnären antyder att paret också anspelar på konstnärens sätt att målartekniskt skildra världen genom motsatser och komplementfärger. Vit snö kan växa fram genom att man målar ett svart landskap runt omkring.

I entrérummet hänger det äldsta verket i utställningen, Petra Westermarks textiltryck "Frukost i det gröna" från 1986.

– Jag har inte ställt ut i Norrköping tidigare. Därför tog med några äldre saker för att göra utställningen lite retrospektiv. På 70- och 80-talen var mina bilder mer berättande än idag. Jag arbetade också med lite stärkare färger, säger Petra Westermark.

I hennes variant av "Frukost i det gröna" är den nakna kvinnan mera självständig än vi sett henne i liknande motiv genom konsthistorien. Den blonda kvinnan är ensam, inte omgiven av några påklädda män, utan av djur och natur. Men konstnärsparet har skojat till det genom att bredvid den hänga två självporträtt av Claes Jurander som skapar en komisk effekt och spännande blickriktningar i rummet.

– Vi tyckte att det blev lite kul, erkänner Petra.

– Det är ett galet självporträtt. Det var jättekul att inta den där galna, stirrande blicken, säger Claes.

Tonen i Petra Westermarks bildvärld är numera mer jordnära och färgad av den natur som hon har inpå knuten. Vi ser tät morgondimma, fröhusvariationer och brunfläckiga höstlöv.

– Tänk att ett höstlöv kan vara så fint! Det är så outtömligt med naturens rikedom. Man behöver bara gå ut, så rinner alla bekymmer av.

Ett verk "Dold bakom snöbär" kan vi följa från akvarellskiss till färdig väv. Konstnären berättar att även "Gryningslom" som visar fågeln i morgondimma kan komma att få textil form.

I Konstforums fotogalleri Studion visar Paula Odevall en bildserie med kroppen i fokus där hon själv är modell. Men idén är faktiskt sprungen ur hennes egen ovilja att posera framför kameran. Med sina humoristiska bilder vill hon ifrågasätta den många gånger förvrängda bild vi har av den egna kroppen.

– Jag leker med den tanken, säger Paula Odevall som har använt frukter och andra föremål för att överdimensionera celluliter, bröst och mage.

Paula Odevall har utbildat sig till fotograf på ICP, International Center of Photography i New York och utställningen i Studion är hennes första egna.