Museet målar upp en bild av 60- och 70-talet

I anslutning till Erik Pausers utställning målar Konstmuseet upp en bild av den tid Vietnamkriget pågick. Det var en tid av nymornat politiskt uppvaknande, när den svenska konsten var ställningstagande och genomsyrades av en tro på konstens kraft att förändra samhället.

Foto:

norrköping2010-01-30 03:00
Från Crocodile Tears and Alligator Clips till strandmode i Kivik, heter utställningen med både egen och inlånad 60- och 70-talskonst.Verken vittnar om konstnärens nya, självpåtagna, roll som opinionsbildare och ifrågasättare. I konsten tas nu ställning i frågor om kärnkraft, konsumtion, klasskamp och jämlikhet. Och naturligtvis Vietnamkriget.Den krångliga utställningstiteln är delvis lånad från Öyvind Fahlströms Vietnamaffisch Crocodile Tears and Alligator Clips. Ett inlägg mot krigsvanvettet i Vietnam är även Gerhard Nordströms Utflykt i det gröna, en skiss av grönskande träd.- Han blev djupt berörd av kriget och läste om hur vietnameser med helikoptrar släpades över träd tills de dog. I idyllen han målat finns något oroväckande, konstaterar intendent Kerstin Holmer.Puss
Ett forum för den radikala konsten var tidskriften Puss, där Lars Hillersberg och andra skapade bitande satir med provokationer och ett slagkraftigt uttryck som utgick från serieteckningar.I den humoristiska målningen Hommage à Mao syns ett demonstrationståg där Mao Zedong-kopior håller plakat med bilder på vanliga människor. Hillersberg häcklade gärna makthavare, men vände sig även mot de egna leden och vänsterns enögda glorifiering av Mao.En av dem som knöts till Puss var Lena Svedberg, som i en serieskröna om tolv bilder berättar "Historien om Ulla-Britt".- Hon har ett oerhört kraftigt bildspråk, där allt bara väller fram, säger Kerstin Holmer.Gult rum, från utställningen Trivsel, är en installation gjord till rumsmiljö där Carl Johan De Geer ger en bild av sitt 60- och 70-tal. Exempelvis finns där en hyllning till Siri Derkert, afrikanska influenser, kraftfulla textiler ger en vink om att De Geer var med och bildade 10-gruppen och Tintin visar en orientering mot serier.- Det här var en tid då konstnärerna inte bara väljer att uttrycka sig genom måleri, utan även i installationer, collage, happenings, textil, serier, foto och inte minst affischen, säger Kerstin Holmer."Helt otrolig"
Men samtidigt fanns gruppen Svenskt Alternativ med konstnärer som höll fast vid realistiskt måleri: Jan Håfström, Olle Kåks, Ola Billgren. Bland annat visas en fotorealistisk Interiör av Ola Billgren.- Jag tycker att den är helt otrolig. Han utgår ofta från förortsmiljöer, gör skarpa beskärningar och arbetar med ett märkligt ljus. Man bara sugs in i hans miljöer, säger Kerstin Holmer.I Olle Kåks genomträngande målning Räven åskådliggörs människans exploatering av naturen i form av asfalteringsiver som inkräktar på djurens livsutrymme.- Det finns en krypande känsla som för tankarna till surrealism och Magritte, säger Kerstin Holmer.Tre östgötar
Tre östgötska konstnärer finns representerade: Stefan Teleman (som även inviger utställningen), Hans Hermansson och Bertil Almlöf. I den humoristiska och antirojalistiska målningen En samlande och enande gestalt avporträtterar Teleman kungen som Joakim von Anka.Hans Hermanssons målning Söndagen den 11 september 1932 från 1970 visar det statarhus vid Tåkern där han är uppväxt med sina många syskon. I huset trängdes åtta familjer och en grannfamilj är avporträtterad i ett landskap med dyster gulgrön ton. Bara en tycks våga sätta hopp till framtiden och ler försiktigt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!