Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mozart är sista skriket

Världsklarinettisten Martin Fröst är både dirigent och solist när Norrköpings symfoniorkester ger konserten Mozart i våra hjärtan.  - Det är väldigt roligt med de båda rollerna. Just Mozarts klarinettkonsert var också den musik som en gång fick Martin Fröst att välja bort fiolen och satsa på klarinett.

"Jag tror att man i vissa fall kan kommunicera bättre som musiker och dirigent" säger Martin Fröst. Han anser också att de dubbla rollerna tunnar ut skiljelinjen mellan orkester och solist.

"Jag tror att man i vissa fall kan kommunicera bättre som musiker och dirigent" säger Martin Fröst. Han anser också att de dubbla rollerna tunnar ut skiljelinjen mellan orkester och solist.

Foto:

NORRKÖPING2009-09-26 03:00
Sara Schüldt
Under torsdagens repetitioner får vi se prov på när Martin Fröst dirigerar serenaden Gran Partita medan han själv spelar klarinett. Med med stor intensitet och inlevelse använder han hela kroppen och tycks närmast dansa fram sitt budskap till orkestern.- Jag är tvungen att kommunicera på alla plan och använda hela kroppen för att få absolut bästa resultat och involvera hela orkestern, förklarar han.Tanken att börja dirigera fick Martin Fröst när han arbetade som "artist in residence" med Stockholmsfilharmonikerna för något år sedan. Han testade att dirigera Mozart.- Upplevelsen var helt berusande. Jag var hög en vecka efteråt, just av den känslan att jag kan vara kreativ på ett annat plan.- När man spelar mycket reagerar man på olika element i konserten och får man idéer. Jag tror att det ibland är en fördel att kunna kommunicera direkt med orkestern. Alla i orkestern här är också väldigt engagerade och lyssnar efter subtila signaler, allt mer går fram. Det känns som bubblan mellan orkester och solist försvinner mer och mer.- Massor av konserter skulle inte vara möjliga att dirigera och spela samtidigt. Men det fungerar med Mozart, Weber och andra inom wienerklassicismen.Trycker på gaspedalen
Det har gått fem år sedan Martin Fröst senast gästade SON, och framförde Anders Hillborgs klarinettkonsert "Peacock Tales". Han uppskattar att vara tillbaka och samarbeta med orkestern.- Symfoniorkestern är väldigt lyhörd och tar eget ansvar - det finns en stor vilja. Det krävs en orkester som tänder på alla cylindrar och jag trycker lite extra på gaspedalen. Repetitionerna går bra och jag får känslan av att jag för över alla mina idéer om Gran Partita och Eine kleine Nachtmusik. Jag är överladdad i alla fall, kanske för överladdad.- Det känns som det kan bli väldigt bra - med mycket liv, kommunikation och engagemang från mig och orkestern. Det är fantastisk musik, men det kan bli svårmanövrerat med så många blåsare som ska tala samma språk. Det kan låta blåsorkester i negativ bemärkelse. Tut i luren. Men det gör det verkligen inte här.Och Mozart, vad har du för förhållande till musikgeniet?- Mozart är en del av ens liv. Det var han som blåste liv i klarinetten. Han skapade det klangliga språket för klarinett, bassettklarinett och basetthorn. Jag spelade fiol som liten, men när jag fick höra St Martin in the Fields framföra Mozarts klarinettkonsert valde jag bort den för klarinetten.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje