Modig mamma i färgstark pjäs
- Agneta Skarps scenografi är som en teatermaskin som lekts fram, säger regissören och teaterchefen Johan Celander för att sprida glansen. - Det ska liksom bli mer Chagall än grått. Och in kommer sådär 15 personer i vitt och - grått. Men det blir bättre, åtminstone att döma av de tio minuter som bjöds media vid gårdagens förhandsvisning.
En grym händelse som illustreras av Patrik Voight och som offer Willy Boholm. Det är när sonen berättar hur hans pappa, den judiske marxisten, greps. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Den här gången är teaterchefen lika nervös som väl någon av skådespelarna. För första gången regisserar han på Östgötascenen. Annars är han väl bekant med Tabori som annars kanske är väl känd för mogna skvallertidningsläsare som make till skådespelerskan Viveca Lindfors. Johan Celander har träffat Tabori flera gånger, översatt hans dramatik och satt upp några av hans pjäser för radioteatern.
- Men jag har inte regisserat så väldigt mycket för scenen tidigare, det var då i Malmö men det var för en del år sedan säger han. Men nu när jag förnyade mitt kontrakt så bestämde jag att då måste också regi ingå.
Ingen billig typ
Alltså på intet sätt fråga om någon "billig lösning" för teatern. Absolut inte, svarar Celander lite förskräckt på frågan.
George Tabori, just nu 90 år, boende i Berlin, och regissör hos Berliner Ensemble, är tydligen en oerhört smittande berättare, full av historier. Hans texter "bjuder in" till lockande utflykter i teaterns värld menar Celander, till att "hitta på" och göra fantasifulla lösningar. Tabori är så teatral, säger han.
- Därför har jag låtit sonen, berättaren, bli många personer, 15 ungefär, säger regissören. Det finns annars en risk att den här väldigt starka berättaren stjäl alldeles för mycket uppmärksamhet. Att man blir alltför fascinerad av sonen.
Så det är ett grepp, alla dess grå-vitklädda hjälps alltså åt att berätta och Kyri Sjöman i svart klänning är mamman som också korrigerar historien. Det verkar bli en teater i teatern där det som hände under de förfärliga åren mmänsklighetens historia ges sceniskt liv - sett genom den här mammans och hennes barns ögon.
Bra med dålig historia
- Det handlar om är att se människor som de är, "varken jude eller grek" som det sägs, utan individer, både offer och bödlar är människor. Det är till exempel så att mamman - dom är katolik - räddas av en tysk officer. Och om man bara ser ont eller gott så lär man sig ingenting om människorna. Och roligt, visst, Tabori är skrämmande rolig! Humorn är ju ett vapen mot förtryck.
Johan Celander betonar lagarbetet, att ensemblen har haft jättekul, att man börjar varje pass med en dålig historia, att man hittar på och tar tillvara, att de gjort en upptäcktsresa tillsammans. Att det inte ska blir perfekt ens till slut, det vore för hemskt, livet, säger han, är ju inte perfekt.
Alle man på scen gäller. Koreografen Birgitta Agrér står på scenen eller syns i sufflörbåset. Fiffe förstås, skådespelarna som gör många roller, tekniker tar plats.
Som en kuriositet nämner Celander att nobelpristagaren Jelinek gjorde en intervju med Tabori för ett par år sedan. Hon pekade på svårigheten att beskriva en människa som alla älskar, en ikon. Så kom hon på att likna honom vid en prisma, en som ständigt visar nya sidor, blixtrande, överraskande. Alltid nya bilder. Med faran att själva sättet han berättar något på tar över historien.
Hur Celander klarar den balansen avslöjas på lördag.
Så jobbar vi med nyheter