Markus sätter ord på den obegripliga sorgen

- Många säger att det inte går att sätta ord på smärta, att den är obegriplig. Fast det var det jag försökte göra - sätta ord på det obeskrivliga, berättar Markus Brunfelt, där vi sitter på det märkligt lugna caféet intill den hårt trafikerade Norra Promenaden.

Romanen Ålföda handlar om Martin som förlorar sin son Joel, en tragedi som förändrar hans syn på livet - "dess mening och meningslöshet".

Precis som i debutroman drabbades Markus, hans hustru och familj av att deras son Jack avled i plötslig spädbarnsdöd bara två månader gammal.

- Allt stannade upp. Men efter två år, 2008, tror jag det var, kände jag ett behov av att skriva om det. Jag ville inte skriva självbiografiskt, men jag ville skriva av mig känslorna, säger han.

- Romanens uppbyggnad blev en blandning av två idéer. Dels en gammal tanke om en dialog mellan en slagen man och Gud och dels behovet av att skriva om sorgeprocessen efter Jack.

Markus Brunfelt är idag rektor på Matteusskolan, men ska om någon månad bli ny rektor på Kunskapsskolan.

När boken tog form arbetade han som lärare och skrev under helger, nätter och lov.

Redan i romanens första kapitel sugs läsaren in i en helvetisk lördagsmorgon. En morgon som börjar med en knuff och skrik: "Han andas inte! Fan, Martin, han andas inte. Hämta telefonen för i helvete!".

Därefter en jakt genom huset på en bärbar telefon och blockering när larmoperatören frågar om adressen.

- Morgonen det hände - det var så det var. Ett sådant kaos. Jag yrslade omkring, fick panik. I dag kan jag känna att jag kunde ha ändrat mer mot hur det faktiskt var. Första stycket blev lite väl självbiografiskt.

Men boken är ändå en fiktiv berättelse, betonar han, och skillnaderna är stora mellan huvudpersonens liv och hans eget. Romanens Martin förlorade sitt enda barn, men Markus hade fyra barn när tragedin slog mot familjen.

- Men vi tog mod till oss och gav livet en ny chans. Vi fick en tjej.

Ålföda kretsar inte bara kring förlusten, chocken och sorgprocessen. Den handlar också om beroende, bekräftelse och begär.

- Det är en historia om en man som har en beroendeproblematik, men får behandling. När livet är på topp så börjar bit efter bit att raseras. Han förlorar jobbet, sitt barn och sin kvinna. Han går igenom terapier och sorgeprocesser men känner trots bearbetningen att han inte vill vara kvar längre. Så har jag aldrig känt själv.

Tidigare har bara ett par personer läst hans utkast. En av dem var författaren Gertrud Hellbrand som undervisar i skönlitterärt skrivande på Bona Folkhögskola.

- Boken spretade och hon hjälpte mig att göra den rakare. Henne har jag enormt mycket att tacka för att den blev klar för att skicka till förlag.

Ändå fick han nobben av de stora förlagsdrakarna och romanmanuset blev liggande.

- Jag hade nästan gett upp. Jag trodde att det bara skulle hamna i en anonym pärm i bokhyllan och tänkte gå vidare med nästa grej.

Men Cathrine Tibbling som driver förlaget Lev nu, med inriktning på humor och hälsa, fick höra om manuset. Det grep omedelbart tag i henne.

- Vi har skrattat åt det - förlaget heter Lev nu och det handlar om en människa som vill ta livet av sig. Men det kan vara ganska nära mellan lycka och sorg.

På onsdag ges debutromanen ut och firas med bokrelease och signering. Det både lockar - och skrämmer.

- Jag är lite rädd för att folk ska blanda ihop Martins livsöde med mitt och dra förhastade slutsatser. Men det är bara att försöka släppa taget och åka med.

För någon dag sedan fick Markus kartongen med böcker från tryckeriet.

- Nu är jag skitstolt, det blev en riktig bok. Det känns helt overkligt att sitta och tumma på en dröm man hade i tidiga tonåren.