Spindelmannen, ett verk inköpt av konsthallen, är Daniel Jouseffs självporträtt.
Daniel Jouseffs konstnärskap kretsar kring att utforska samhället och tillhörigheten i det och till landet man bor i. Han är uppvuxen i Skövde men bor nu i Stockholm.
Hans mamma är palestinier och hans pappa syrian, båda kristna. Han bestämde sig tidigt för att bli konstnär, säger han, och kände att som invandrare och svartskalle måste man vara tjugo gånger bättre än andra.
– Jag började hålla på med konst inom det jag trodde att folk skulle se mig som, en palestinsk konstnär, berättar han.
Samtidigt hade han ju aldrig varit och krigat i Palestina, han hade vuxit upp i en förort i Skövde och hängt vid grillen.
– Problemet för mig var: fast det är min historia måste jag någonstans berätta om det jag har sett.
Hans teckningar var coola, men det var något som inte stämde, säger han. För några år sedan sa vän till honom: "Jag fattar vad du håller på med, men var är Sverige?" Då insåg han att han måste börja om från början, börja om på nytt.
– Någonstans måste jag vända det här till att bli mitt.
Han började med Spindelmannen som självporträtt. Spindelmannen som är helt täckt av sin dräkt kan vara vem som helst, tjej, arab eller kines, säger Jouseff.
Sedan en tid tillbaka arbetar Jouseff med text i ett projekt där han möter Strindbergs klassiker "Inferno", vilket han gav prov på både vid samtalet och under en performance, akt ett, i konsthallen senare under dagen. Idén kom från att han upplevt att översättningar, inte minst på Facebook, sällan blir perfekta, samtidigt som hans arabiska, eller för den del svenska, inte är perfekt.
Daniel Jouseff läser Google translate-versionen av Strindsbergs "Inferno", en ström av ord, som poesi.
Han har via Google translate översatt "Inferno" till engelska, därefter till arabiska, och tillbaka till svenska igen. Resultatet blir som när man leker viskleken: det blir något annat.
– Språket ramlar, snubblar, skrapar sig, faller, går vilse, går upp och fortsätter. Ibland översätter Google translate rätt. Av en slump hittar man ett språk som funkar.
Det är okej att inte vara helt perfekt, i slutänden blir det rätt ändå, säger Jouseff.
"Det var väldigt intressant att lyssna på, och lärorikt", säger Luan Bilalli, 17, från De Geergymnasiet.
– Det var väldigt intressant att lyssna på och lärorikt. Jag hade lite frågor om hans framgång och hur han kommit dit han är. Jag vet ju själv att man kan relatera till till exempel sporter, där det krävs att hålla i och köra sitt race, säger Luan Bilalli, 17, från De Geer.