Lukas Ahlin från Norrköping föddes in i film- och teaterlivet tack vare sina kulturintresserade föräldrar, Viktoria och Måns och det dröjde inte länge innan han själv fann sin passion framför, men även bakom, kameran.
– Nej, det är det här jag vill göra. Det är det här jag trivs allra bäst med, slår han fast med skärpa.
19 år ung har Lukas redan ett välfyllt cv. Han har regisserat, skrivit filmmanus och hunnit med ett par roller som skådespelare. Han medverkande bland annat i ett dubbelavsnitt i Viaplays dramaserie "Åreakuten".
Under det senaste året har han dock mest jobbat med sin kortfilm om diabetes, "Kalla mig typ ett" i samarbete med Runda Bordet Film och Norrköping Studio.
Lukas skrev manuset, en monolog, som ett skolarbete och tack vare sina fina kontakter i Norrköpings filmvärld kunde han till slut ro i land sitt tolvminutersprojekt där han själv spelar enda rollen som doktorn vars jobb är att göra folk sjuka.
– Mycket tack vare tjänster och gentjänster – och pappas plånbok! Att göra en sån här kortfilm kostar normalt 80-90 000 kronor. Vi skrapade ihop 3 000 och fick den gjord. Så nu får jag ställa upp på andras produktioner men det är hur värt som helst, säger han och ler stort.
Kortfilmen fick stor uppmärksamhet när den släpptes förra hösten. Han vann "Guldsvanen" för unga filmare i Östergötland och tävlade så sent som under förra helgen i Unrestricted Wiev Film Festival i Islington i norra London.
Där visades filmen under ett dygn.
– Det var lite speciellt eftersom festivalen var digital. Klart att jag hellre hade varit på plats och gått på röda mattan.
James Wren, en av grundarna till den engelska independent-festivalen, berättar varför han gillar "Kalla mig typ ett".
– Det är en mycket intressant historia, som dessutom är väldigt bra filmad. Vi blev imponerade här borta. "Excellent job", säger James Wren via Zoom.
Filmen var nominerad i kategorin "bästa ljud", men där blev det ingen seger för Lukas Ahlin den här gången. Å andra sidan har många andra prisat hans verk, filmaffischen pryds numera av inte mindre än åtta "kransar" efter festivalsegrar i bland annat Luleå.
Filmmakandet i all ära men det kostar som sagt stora pengar att göra filmer. Även om de inte är längre än tolv minuter.
Visst finns det pengar att söka, men konkurrensen är stenhård på alla plan.
– Jag har brainstormat lite för en ny film, men har inte kommit så långt ännu.
Prio ett är ändå skådespelandet. Lukas berättar att han gärna gestaltar lite skruvade personligheter och föga överraskande är det Hollywood-stjärnor som Christian Bale, Christoph Waltz och Tom Hardy som är hans favoriter och förebilder.
– Tom Hardy, han är underbar. Jag gillar särskilt "Legend" där han spelar de där brittiska maffiatvillingarna (Ronnie och Reggie Kray, reds anm.) Även om inte filmen är den mest välgjorda så är hans skådespeleri bland det bästa jag sett.
Drömmen är att landa en stor roll i en jätteproduktion.
På gott och ont.
– Pengarna är inte min drivkraft – och inte heller kändisskapet. Samtidigt är det så viktigt att promota sig själv i den här braschen. Man behöver tala om att man är duktig, något jag inte är riktigt bekväm med.
Vad gör du om, låt oss säga, tio år?
– Då jobbar jag förhoppningsvis med detta på heltid. Där är jag inte riktigt ännu. Även om det inte heller gått jättedåligt hittills.