Lindberg är redo att spela Allan
Den svenske symfonikern Allan Pettersson lämnade sin första symfoni ofärdig. Men nu har den världsberömde tonsättaren och trombonisten Christian Lindberg fullbordat den. I morgon uruppförs verket i Louis De Geer av Norrköpings symfoniorkester.
Foto: Kjellberg Anita
Några försök har gjorts att fullborda den, bland annat av den tyske kompositören och dirigenten Peter Ruzicka för ett tiotal år sedan.- Han tittade på de kladdiga sidorna tills han blev alldeles vindögd. Sedan lämnade han tillbaka dem och konstaterade: "Nej, det går inte att göra något åt", berättar Christian Lindberg.Men nu uruppförs äntligen symfonin - i Norrköping inom det pågående Allan Pettersson-projekt initierat av kännaren Stig Jacobsson.Gömt i en källare
I fyra-fem år har Christian Lindberg brottats med Allan Petterssons arbetsmaterial som länge legat undangömt i en källare.- Jag har väl mer energi - och jag är envis som synden, svarar han på frågan varför han nu lyckats med det flera andra misslyckats med.Christian Lindberg blev världskänd på 90-talet som nyskapande trombonist. Han har länge haft ett brinnande intresse för Petterssons musik.- Han var en äkta kompositör. Han vigde sitt liv åt det, och är vår störste. Det är oerhört sorgligt att så få vet vem han är. Vi borde ha samma relation till honom som finnarna har till sin älskade Sibelius.Beklagade sig
Christan Lindberg berättar att Allan Pettersson i brev beklagade sig över arbetet med sin första symfoni: "Den blir bara större och större, men jag blir bara mindre och mindre. När jag är färdig finns nog bara glasögonen kvar av Pettsson."- I hans komponerande handlade det mycket om att fånga var man var i ögonblicket. Han ville inte ändra i något påbörjat, det menade han var som att försöka förändra generna på sina barn. Det blev naturligtvis problem när han sedan såg saker han inte var nöjd med. På ett ställe har han till och med ritat en djävul, säger Christian Lindberg.Var stolt
Samtidigt är Lindberg övertygad om att Allan Pettersson ville få den färdig och få stycket spelat.- Innehållet kan han inte vara annat än stolt över. Känslomässigt är den som en vulkan. Det är typiskt tidig Pettersson som var befriande respektlös mot musikerna. Han följde inga regler för vad man fick och inte fick göra.Innebär det att den är svårtillgänglig?- Den är oerhört svårspelad och kräver mycket repetitionstid. Stråkmusikerna får ont. Därför har inte så många svenska dirigenter fått chansen att föra fram honom.Oerhört noggrann
Christian Lindberg understryker även att han inte på något sätt slutfört Allan Petterssons verk. Tvärtom har närmat sig verket med respekt för upphovsmannen och varken lagt till eller ändrat något i det.- Pettersson själv var noga med att man inte fick ändra en not. Det handlar om urtext från början till slut, så långt det blev färdigt, säger han.Publikens val
På några ställen Christian gjort klamrar i partituret, där ifrågasätter han om det är rätt toner som spelas. Takterna 66-81 saknas helt. Där får publiken förställa sig hur det skulle ha låtit.- Det blir otroligt intressant och spännande för publiken. Slutet är färdigkomponerat men inte färdigorkestrerat.
Så jobbar vi med nyheter