Tidigare år har teatern spelat teater av såväl välkända dramatiker som Tjechov som nyskrivna debutantverk (fjolårets Vinterkappor och nattviol av Stine Hee). I den fjärde sommarteatern uppmärksammas Walter Ljungquists författarskap.
- Ändra fram till 70-talet var han oerhört läst och älskad, men då faller han i glömska. Hans författarskap hör till de mest förbisedda i den svenska litteraturen. Vi tycker det är dags att göra Walter Ljungquist levande på nytt, säger Olov Rasch, som svarar för dramatisering och regi.
Norrköpings Teaterkompani baserar sitt drama på en novell från 1937, som fanns med i genombrottsboken, novellsamlingen En dörr står på glänt.
Dramat utspelas på landet sommartid och kretsar kring en familj. Plötsligt händer något med det yngsta barnet.
- På ett fint sätt skildrar berättelsen hur vi lever med vårt tidigare liv parallellt med nuet. Både smärtsamma och lyckliga minnen från barndomen gör sig ständigt påminda. De sitter i vår kropp, säger Olov Rasch.
Människa-naturDet han har fastnat för i Ljungquists författarskap är människan och hennes förhållande till naturen. Han berättar om hur Ljungquist skickligt låter det som händer utanför huset återspegla vad som sker med människorna inne i huset, men också att naturen utanför framkallar minnen och oro.
- Vi tycker att temat är viktigt att påminna om, att vi trots vår mänskliga kultur också förblir en del av naturen. I vår rationalitet vill vi gärna förbise att vi är naturvarelser. Men naturen är så mycket mer än dekor för våra liv, säger Olov Rasch.
Under en stor del av sitt yrkesverksamma liv var Walter Ljungquist bosatt i södra Östergötland, i Kisa, tillsammans med hustrun Gerda Antti.
- Hon gillar vår idé och ser fram emot att vi blåser liv i Walters texter. Vi har kontakt med henne och hela ensemblen ska också åka till Kisa på utflykt, berättar Olov Rasch.
Tidigare år har sommarteatern spelats på Himmelstalunds brunnssalong. Men hyresvillkoren har blivit omöjliga - teaterkompaniet har inte råd att vara kvar. Uthyrningsverksamheten där har också inneburit att de tvingas riva ner all scenograf när annan verksamhet ska fylla salongen.
- Det är med lite sorg vi flyttar, men här har vi tagits emot med öppna armar - och det är ett samarbete båda tjänar på, säger Olof Rasch.
Läs hela artikeln i Folkbladet.
