Landstingets konstutförsäljning kritiseras

Anledningen till den pågående utförsäljningen av konst är inte landstingets ekonomiska bekymmer. Istället handlar det att sortera ut konst som anses olämplig i vården. - Skälet är att konsten motivmässigt inte fungerar i dagens vårdmiljö. Det kan vara politisk, otäck eller mörk konst. Men det handlar alltså inte om kvaliteten på konsten, säger Ulla Johansson, konstansvaring inom Landstinget i Östergötland. Hon vill inte namnge något utsorterat verk "eftersom det kan missuppfattas". Bland de 224 konstverk som lämnats till Norrköpings auktionsverk till försäljning finns mest äldre grafik och oljemålningar. Konstnärer som Folkbladet varit i kontakt med har reagerat negativt på utförsäljningen. Jan-Erik Frisendahl fick veta att en av hans målningar som hängt på Lunnevad folkhögskola var till försäljning. - Jag tänkte att antingen är den stulen eller också säljer landstinget ut sin konst, berättar Jan-Erik Frisendahl som tycker att landstinget borde ha kontaktat konstnärerna i förväg. - När man säljer konst till en institution räknar man med att den finns kvar där. När inköpare kommer och plockar russinen ur kakan tycker man det är tråkigt om ens grejer sedan skingras, utan att man får veta var de tar vägen, fortsätter han. Verket köptes av Lars-Ove Östensson, koordinator, på Norrköpings Konstmuseum. "Konst slumpas bort"
- Konstnärer jag talat med är förvånade och besvikna. Det är lätt att associera till Entartete Kunst, nazisternas utrensning av urartad konst. Som konstvetare reagerar man också när högklassig konst slumpas bort för några hundralappar, säger Lars-Ove Östensson. - Landstinget har ingen museal funktion och kanske inte kan spara allt, men de kanske kunde ha gjort sig av med konsten på något annat sätt. När landstinget tidigare har sålt konst har konstnärerna demonstrerat utanför auktionslokalerna. Jan-Erik Frisendahl och Åke Bjurhamn var två av konstnärerna som var med och protesterade för många år sedan. Anstränga sig mer
Båda har även erfarenhet av utplacering av konst i offentliga miljöer inom landstinget respektive kommunen. De anser att landstinget borde anstränga sig mer att få ut konsten i sina lokaler. - Det finns mängder av ställen att visa konsten. Jag känner igen målningar från min tid på Lunnevads folkhögskola som sålts. De ville kanske byta ut den mot nya grejer för att förnya sig, det kan man förstå. Det är också poängen med att ha ett lager av konst, säger Åke Bjurhamn. - Men jag är övertygad om att de hade kunnat få ut konsten till andra ställen. Vägen till en lyckad utsmyckning är kontakten. Det handlar om att prata om konsten, få dem entusiastiska. Det är en oerhört rolig uppgift, fortsätter han. - Det är inte konsten det är fel på, utan att de inte räcker till pedagogiskt. Jag har arbetat med konstinköp för landstinget och vet att det är svårt. När man kommer ut till en skola för att placera konst där blir de först förbannade. Man får ta det lugnt och ta sig tid, lämna grejerna så de får titta på dem. Sedan brukar de glida in, säger Jan-Erik Frisendahl. Trötta på skäll
- Jag tror inte att det handlar om att de som väljer konsten censurerar, de är nog bara trötta på att få skäll. Då tar man ibland den enklaste vägen. Men den konst jag sett att de säljer ut är inga otäcka eller konstiga saker, fortsätter han. För 60 år sedan började landstinget köpa in konst och med åren har sedan samlingen växt till att omfatta närmare 29 000 verk. De årliga anslagen för inköp av konst uppgår i nuläget till 600 000 kr. Pengarna från försäljningen ska gå till nya inköp av konst.

Information till våra läsare

Landstingets konstutförsäljning kritiseras