Konstnärer som vill berätta

Den tyske serietecknaren och konstnären Michael Jordan ställer nu för första gången ut i Sverige - på Konstforum. Sedan två år tillbaka bor han i Stockholm. Han är en erfaren tecknare som har tecknat professionellt och undervisat i teckning i många år.- Varje dag kommer så många bilder till mig. Jag försöker hitta ett sätt att förstå världen och handskas med alla bilder som möter mig, säger han.Michael Jordan är med i en österrikisk seriegrupp med namnet Tonto (smågalen på spanska) och hans bildvärld befinner sig i gränslandet mellan serieteckning och konst. Bilderna visar myllrande collage, detaljrika serieliknande teckningar med text på tyska eftersom han "tänker bäst på tyska". I utställningen lyfter han fram konst i det lilla formatet och visar skissböcker.- Det är alltid svårt att visa små grejer, man behöver mer tid. En stor bild konsumerar man lättare, säger han. - Ur mitt tecknande utvecklas historier, ibland fragmentariska, men ibland får historierna en fortsättning.I collaget "Den röda tråden" visas ett virrvarr av kroppar på en ö och det för tankarna både till Robinson-tv och den nederländske 1400-talskonstnären Hieronymus Boschs detaljrika helvetesmålningar genomsyrade av horror vacui - skräck för tomrum. Men någon helvetsskildring är det inte, enligt Michael Jordan.- Snarare limbo, som kommer före ingången till helvetet. Det är ett tillstånd av kaos, man förstår inte hur världen ser ut.I Dan Wiréns grafik har berättandet en annan karaktär. De tunna rispappren är alla hängda på samma höjd och visar figurer, alla svarta utom en. Det parallella bildplanet ger ett intryck av en berättelse, en skuggteater i det långsträckta rummet. Tekniken kallas sockerakvantintetsning och Dan Wirén målar med pensel och använder tusch blandat med socker. Figurerna har en svävande lätthet, nästan som de vore upplösta, men ger ändå ett uttryck för att vara utsatta för jordens dragningskraft. De lyfter, sjunker, stiger och faller igen.- Jag är väldigt upptagen med känslan av tyngd. Av tassar, händer och fötter som möter jorden, berättar Dan Wirén, som avslöjar att han har tillgång till en levande hundmodell.- Sedan finns många duvor och kråkor i bilderna, sådana fåglar som man kliver över, för de finns överallt. Man tror att man vet hur de ser ut. Men tittar man på dem ser man mycket nytt.I Maria Bajts screentryck sköljer de starka färgerna över betraktaren på ett överväldigande sätt. "Den hängande trädgården" har tidigare visats i Västerås konsthall, men där i en tio meter hög trappa.- Att vara i själva trappan var som att röra sig i en djungel. När man flyttar en stor bild till en ny plats, som jag gjort här, förändras den. Templet i bilden gav ett litet och svävande intryck i Västerås väldiga trappa. Här ser det plötsligt stort ut, när en detalj lyfts fram.Varför lockas du av monumentalformatet?- Jag är målare och tycker om energin som uppstår när man förstorar upp motiven. Sedan formas jag mycket av platsen och arkitekturen. Platserna ger mig idéer.Maria Bajt, utbildad på Kungliga Konsthögskolan, visar också "Gardens of Revelation" - en serie kraftfulla och direkta bilder hon arbetat med under en resa i den amerikanska södern där hon studerade folk art.

Information till våra läsare

Konstnärer som vill berätta

Trion Maria Bajt, Michael Jordan och Dan Wirén ställer ut tillsammans på Konstforum. - Vi har någon form av beröringspunkt i det berättande temat, säger Dan Wiren. Vi träffade de tre unga konstnärerna i stöket och böket med att få utställningen klar.