"Konstmuseets rutiner brister"

Det är mot bakgrund av historien med den försvunna Carl Larsson-målningen som Konstmuseets rutiner och internkontroll ska ses över.
? Vi kan konstatera att händelser har dokumenterats för dåligt. Det var brister förr, och det är det än idag, säger Patrik Brisander, chef för kultur- och fritidskontoret.
? På ett konstmuseum som har hand om stora samlingar med stora värden är internkontrollarbetet oerhört viktigt. Många av våra största verk är donationer, så det känns väldigt angeläget med en översyn, fortsätter han.
Har Carl Larsson-historien skadat förtroendet för museet?
? Jag hoppas att det inte är så, men det har jag svårt att bedöma. Det som har hänt skedde långt tillbaka i tiden, säger Patrik Brislander.
Hela personalstyrkan ska nu utbildas och man ska fastställa rutiner "som är kända av alla medarbetare och fungerar i vardagen".
Konstmuseet  välkomnar initiativet.
? Det är väldigt bra. Vi har storslagna samlingar och därför är det mycket betydelsefullt att se över processerna mellan varven, säger museichef Helena Persson.
Hur ser du på den kritik museet får för bristande rutiner?
? Man alltid kan bli bättre och tryggare i hanteringen av samlingarna, framför allt kan hanteringen gå snabbare.
Hur känner du inför historien med Carl Larsson-målningen, är den pinsam?
? För oss har den inneburit att vi får belysning på den här frågan. Vi ser hur viktigt det är med en ordentlig dokumentation kring hur processer går till och hur man bör hantera olika händelser, när man exempelvis ska gå in och göra en polisanmälan, säger hon.
Carl Larsson-akvarellen som museet saknat sedan slutet av 80-talet, dök plötsligt upp i förra veckan. En norsk privatperson hade kontaktat auktionsfirman Bukowskis för att få den värderad och såld.
Efter att ha kontrollerat målningens bakgrund avsade sig auktionsfirman uppdraget att sälja tavlan. I samma veva uppmärksammades en rad oklarheter kring hur målning egentligen försvann från museet.
En oklarhet är om den dåvarande museiledningen gjorde en polisanmälan. Ingen sådan finns i museets diarium, men det behöver inte betyda att ingen anmälan gjordes. Enligt kommunjuristen Martine Christensen har en polisanmälan ingen avgörande betydelse i detta fall eftersom brottet är preskriberat.
En dialog är inledd med ägaren som har köpt tavlan i god tro, men kommunens vädjan om att få tillbaka målningen har ännu inte gett något resultat.
Målningen från 1904 föreställer konstnärens hustru Karin som skalar äpplen och har ett uppskattat utropspris på 2-2,5 miljoner kronor.