Knappast ett rent nöje

- Tvätt är en grundpelare i de vardagliga bestyren och är dessutom ett tacksamt material att använda sig av i gestaltningen. Det finns något väldigt sinnligt i tvätten, säger Anna Tegeström Wolgers, konstnär och utställningsproducent.Hon har tidigare intresserat sig för tvätt och tygets relation till kroppen. Idén till utställningen kom i samband med att hon fick gamla lakan av sin mormor.- Lakanen var tunnslitna av min mormors och morfars kroppar. De kom så nära en mänsklig erfarenhet och blev till bevis för att någon varit närvarande, säger hon.- Jag intresserar mig inte för tyget som plagg, utan som material. Det är formbart och kan hängas på olika sätt. Som konstnär har jag jobbat med dess skulpturala kvalitéer och veckbildningar.Synliggör hemarbete
Men Anna Tegeström Wolgers vill också synliggöra vardagens sysslor i hemmet, förr och nu. Både 1800-talets tvätt i bykgrytor eller iskalla vakar och dagens bestyr i tvättstugan.- Tvätten har varit ett helt gränslöst vad tungt arbete som krävde många i arbete. Fyra personer kunde stå och tvätta i en vecka. Det är ju helt orimligt. Vilka ekonomiska resurser det krävde!- Man kan riktigt grotta ner sig i vilket jobb det var - och faktiskt är även i dag. Det vet alla som har erfarenhet av småbarn. Det är då man välsignar tvättmaskinen. Bland vardagens alla göromål är tvätten det tyngsta. Jag tycker att ämnet förtjänas att lyftas fram.Utställningen är upplagd efter tvättens egen kronologi. Från det smutsiga tvättberget - förbi ett pedagogiskt tvättschema från 40-talet - till rena lakan i sängen.- Det är kul att överdriva och talar man om mödan får man överdriva vansinnigt mycket, säger Anna Tegeström Wolgers om tvätthögen.- Den första associationen av tvätt är ofta lakan på tork i äppelträdgården. Det sunda. Slutet på ett väl genomfört arbete. Men innan man når dit är det smutsigt och övermänskligt mycket.Synen på smuts
Synen på smuts har förändrats genom historien. Faktum är att tvättandet har ökat med dagens doft- och fläckfria ideal. I dag kör vi åtta tvättar i veckan, men så sent som 1960 var antalet bara två. Det visas urgamla och otympliga tvättmaskiner som fylldes på med hett vatten. De kom till i en tid då arbetskraft istället behövdes inom industrin.I film från Hagalunds tvätterimuseum i Stockholm ges en historisk tillbakablick på tvättandets konst.Sticker man istället in huvudet i ett torkskåp hörs intervjuer med vanliga människor som tvättar i tvättstuga, studentkorridor och i egen bostad.Men tvätten ska inte bara bli ren, utan även torr och slät. Av en instruktionsfilm, som mest påminner om ett matlagningsprogram på tv, lär vi oss hur man stryker en skjorta.Mycket av efterarbetet med tvätten har försvunnit med dagens strykfria textilier. Men gamla verktyg, inlånade från Textilmuseet i Borås ger en inblick i tidigare arbetsprocesser. Det användes mangel, krustång och glättsten för att få fina krusade band, pressveck och släta lakan.- Många uttryck vi använder idag, som "vem krusar du för?" och "klappat och klart" blir förståeliga när man ser dessa bortglömda verktyg, konstaterar Anna Tengström Wolgers.Ett känt talesätt blir också slutordet på utställningen. En säng kröns av en tavla med texten: "som man bäddar får man ligga". Dubbelsängen är nämligen bäddad på två olika sätt: manglade lakan med monogram och torktumlade påslakan.

Information till våra läsare

Knappast ett rent nöje - då

Aldrig förr har så många strykjärn visats på Strykjärnet. Eller så mycket smutstvätt. I morgon, lördag, öppnar utställningen Smutsig tvätt - rena kläder på Arbetets museum.