Vi ses på den gamla vita herrgården strax utanför Norrköping, där delar av Den Svenska Björnstammen bor. Långborden står fortfarande framme i salongen och vittnar om festen efter den turné som avslutades med spelning i hemstaden – för ett sockfullt Flygeln.
Klas Isaksson hälsar med gipsad högerhand, den ställde till problem på spelningen och gjorde att han fick vara på akuten istället för releasefesten för boken i Stockholm. Men i morgon, lördag, är han med på releasefesten på Konditori Broadway.
På en vägg i husets stora sal har Klas Isaksson målat den figur som har blivit bandets signum. En fyrkantig, distinkt tecknad, björnmänniska. Klas Isaksson arbetade med seriefiguren redan innan bandet Den Svenska Björnstammen bildades.
– Det blev intressantare för mig när den var med. Om jag lade in den i allt jag höll på med, så blev det inte längre flera parallella grejer som jag sysslade med.
Vill vara tydligTiteln på serieromanen ”Evig lycka” är hämtad från en av bandets vemodspoppiga låtar på senaste skivan ”I förhållande till”. Det är en imponerande bokvolym om 445 sidor som Klas Isaksson har arbetat på i sju-åtta års tid. När bandmedlemmarna tog ett års time out efter intensivt turnerande bestämde han sig för att teckna färdigt boken.
– Jag har känt att jag nästan varit klar under lång tid, men har fått gå tillbaka och lägga till mycket. För mig är tydlighet en av de viktigaste grejerna. Vill man berätta något abstrakt och luddigt, så måste man hitta en väldigt tydlig form, för att peka åt rätt håll, på något vis. Det är rätt svårt att förklara galenskap...
Uppväxt”Evig lycka” berättar om Klas uppväxt med sin mamma i en Stockholmsförort. Klas är asfaltkillen som längtar till skogen, blir tokförälskad i Rebecka och lär känna rebellen Björn. Han målar graffiti och provar droger på nätterna, men söker också efter livets mening.
– Det handlar om uppväxt, kärlek och svårigheter att se varandra när man är i ett kärleksförhållande. Men också mycket om mani, när man går upp helt i det man gör, istället för att umgås med andra. Och hur dumt det kan vara.
– Det är lite paradoxalt, för jag vet ju hur många gånger jag har missat att vara bland människor när jag har jobbat på boken. I slutändan blir budskapet att man inte ska göra det. Mani kan göra att man missar det viktigaste.
Världen faller sammanEn central passage i boken knyter an till en verklig händelse i Norrköping, ett försvinnande och ett dödsfall som medierna rapporterade om. Efter det – och kraschad kärlek – kollapsar världen för Klas och läsaren kastas in i ett psykotiskt töcken.
– Det är läskigt att det går att tappa förståndet. Ingen tror att ”jag kommer gå bananas om några timmar”. Man kan inte förutse den tiltningen, när man inte längre är i den sanna världen som alla andra.
– Jag har vänner som har varit med om olika saker och hade förr lite svårt att förstå vad de pratade om. Det sköna med att tappa förståndet temporärt är att man förstår andra bättre, man inser vad det innebär. Man förstår rädslan att det ska ske igen.
Boken har starka självbiografiska inslag, men Klas har även blandat in en rejäl dos fiktion och ändrat på karaktärer.
– I slutändan är det en bok, och inte min dagbok. Det är ganska långt ifrån det som hände, men nära hur det kändes. Jag har upplevt en sådan berättelse, men jag har inte upplevt just den.
Handlingen är också förlagd till Stockholm istället för Norrköping. ”Det blir typ lättare att få distans till allting så” förklarar björnen Klas – som i boken arbetar med sin bok.
Är det läskigt att blotta sig?
– Någon sa att det inte handlar om att man måste vara modig, man måste vara dum i huvudet för att skriva en bok. Jag blundar och hoppas att folk vill förstå vad jag menar. Man står alltid inför möjligheten att bli tolkad på konstiga sätt.
011-200 454