Keramik med organiskt tema

- Mossa, mögel, strandäckel. Det är upp till var och en att fritt associera, men gärna till naturen. Krukorna är i grunden drejade, sedan modifierade. -- Jag utgår från en väldigt strikt form som jag bearbetar för att få fram samspelet så att glasyrens tjocka lager kommer fram och får de verkningar jag vill, säger Jussi Ojala. I början på 90-talet arbetade Jussi i stort format. - Även en liten form kan vara monumental i sitt uttryck. För det som, förutom det organiska, förenar konstnärerna är det stora. Det riktigt stora. Formerna är runda, mjuka. Färgerna har en dovhet över sig. Förutom Jennifer Forsbergs "Röd". Som ett alplandskap i intensivt rött. Men också som en ilska. Karolina K Eriksson har valt former som får mig att tänka på DNA-molekyler, trots att deras form inte är riktigt densamma. Samtidigt finns känslan av att vilja lägga handen på och smeka. Formerna på Helena Anderssons "Spirit into the mountain" för tankarna till något helt annat än berg. Och det finns inga "hundpåsar" i världen så stora att de räcker till att plocka upp efter rastandet. Dessutom lyser ett milt rött sken från undersidan. Vackert och lite snuskigt. Som avklippta blomknoppar i svarta toner breder Inger Södergrens "Sprout" ut sig, som hade de trängt upp sig ur asfalt. I dag lördag är det vernissage.

Information till våra läsare

Keramik med organiskt tema

Genomgående för de fem keramiker som ställer ut på Konstforum är det organiska. Som maskar krälar ytan på Jussi Ojalas krukor.