- Det är inget fel på kulturutbudet i Norrköping, men med våra lite smalare föreställningar blir utbudet komplett, säger Laila Lundman från föreningen KariN.
I slutet av månaden bjuds artisten och estradpoeten Emil Jensen in till Skandiateatern. Och den 5 maj håller skådespelaren Kalle Westerdahl sin hyllande relationsmonolog "Människans bäste vän" på Lilla teaterns scen.
Scenerna skiftar - men bakom arrangemangen står i båda fallen KariN, Norrköpings riksteaterförening som tvingats bli något av en nomadteater.
- Vårt stora problem är att vi inte har någon egen scen, som man har i Linköping med Sagateatern. Vi letar scen till varje föreställning. Det är inte så himla lätt, så vi har varit lite överallt här i stan och i bygdegårdar på landet, säger Laila Lundman.
Riksteatern beskrivs som en folkrörelse av arrangörer som brinner för scenkonst i alla dess olika former. I Norrköping har föreningen omkring 160 medlemmar.
Inblick i ny värld
- Det viktigaste på det lokala planet är att medlemmarna har möjlighet att påverka utbud och inriktning. Vi önskar aktiva medlemmar med inflytande över föreningen de är med i, säger Laila Lundman.
Varför gick du själv med?
- I massor av år har jag saknat Riksteaterns föreställningar i Norrköping. Det är roligt att vara med, man får se så mycket teater som man inte visste fanns.
- Jag är väldigt intresserad av teater och tycker om att träffa andra som delar samma intresse. Genom mitt engagemang har jag fått en inblick i en ny värld, träffa skådespelare och se hur de jobbar. De små grupperna har en ganska slitsam tillvaro - och vi hjälper till att bära och rigga.
Bland höstens kommande föreställningar finns Ormstunga med Västanås teater som bygger på en isländsk saga och lekfulla Sirqus Alfon med ursprung i Norrköping.
- Vi försöker hitta de där föreställningarna som ingen annan tar in. Men det är en avvägning. Vi har även tagit hit Emil Jensen, som ju är en etablerad och välkänd artist, säger Laila Lundman.
Hamlet i clownnäsor
De föreställningar som hon själv uppskattat mest hittills är Västanås teaters "Tita Grå" och 123 Schtunks egna Hamletföreställning "Hamlet - som det kan vara eller inte vara".
- Båda var succéer. Tita Grå spelade i ett tält som blev helt fullsatt, där bjöd de på en fantastisk föreställning baserad på muntligt berättade Värmlandshistorier om kloka gummor. Den var rolig, klok och med hjälp enbart av masker förvandlades de på scenen. Publiken kom väldigt nära.
- 123 Schtunks Hamlet var helt sanslöst rolig. Den handlade om Hamlet, och den enda kostym de hade var clownnäsor. De improviserade massor, och vävde in kommentarer från publiken. Sedan lyckades de återvända till berättelsen. Det var helt otroligt.