Hon fick pris för sina insatser på scenen

– Jag blev så himla glad, stolt, hedrad och förvånad. Jag hade vetat om att jag får priset i en månad nu, men innan dess visste jag inte om att det fanns ett stipendium till Annalisa Ericsons minne, säger en glad Linda Olsson.

Stipendiet överlämnades direkt efter lördagens föreställning av Top Hat på Malmö Operan, där Linda Olsson har en av huvudrollerna.

Som barn tittade Linda Olsson gärna på filmer med Nils Poppe – som hade ett mångåriga samarbete med danspartnern Annalisa Ericson.

– De var ju något av ett radarpar. De var ju också Sveriges motsvarighet till Ginger Rogers och Fred Astaire, säger Linda Olsson.

I Hollywoodfilmen Top Hat från 1935 gör just dansvirtuosen Ginger Rogers den krävande dansrollen Dale Tremont som Linda Olsson nu spelar.

– Det var en bekant som jobbar i branschen som jämförde mig och Sindre Postholm som jag spelar emot med just Annalisa Ericsson och Nils Poppe, berättar Linda Olsson.

Även i motiveringen görs jämförelsen med Annalisa Ericson:”2015 års stipendiat har gett oss flera förnämliga rolltolkningar när hon dansat och sjungit sig fram över de svenska musikalscenerna. (...) nu är det nästan som att se Allalisa återuppstå när hon gestaltar Dale Tremont i Top Hat på Malmö Operan” skriver juryn i sin motivering.

På senare år har Linda Olsson spelat betydande roller på svenska scener. Hon fick sitt stora genombrott i rollen som Mary Poppins på Göteborgsoperan, men hon har också imponerat på publiken som tiggerskan i splattermusikalen Sweeny Todd på Stockholms Stadsteater.

I september hade steppmusikalen Top Hat premiär och den spelas ytterligare en vecka i Malmö. För Linda Olsson är det en mycket krävande roll – med mycket dans och sång samtidigt.

– Det är fullt ös hela tiden och väldigt många snabba vändningar. Det är roligt. Men jag har fått bygga upp lite muskulatur för att klara dansen. Jag fick gå till en personlig tränare ett par gånger i veckan i våras.

– Jag och Sinde började också träna i våras med koreografen Roine Söderlund för att komma ihop oss. Det tar tid med kemin och pardans är ganska trixigt. Man ska inte bara hålla reda på sig själv, utan följa någon annan. Han måste föra mig på rätt sätt och ge mig rätt signaler. Men han är fantastiskt duktig och steppar som en gud. Det är en fröjd att dansa och spela mot honom.

Har du klarat dig utan skador?

– Ja, det har faktiskt gått bra. Jag har sträckt mig litegrann i baksidan av ena låret. Men det går ändå bra, kanske tack vare all styrketräning.

Stipendiet uppgår till 50 000 kronor. Vad ska du göra med pengarna?

– Ja, jag har en del tankar. Jag har aldrig varit i New York och sett på Broadway. Det är något jag bara måste göra. Jag tror att jag skulle älska det!

– Sedan skulle jag vilja gå någon filmskådespelarutbildning. Jag har sången, dansen och teatern, men vill bredda mig inom skådespeleri. Det är kanske något att fortsätta med när man blir äldre och dansen blir svårare att klara.