Hasti vill belysa förtrycket

Hasti Radpour är uppväxt i Iran och utbildade sig till konstnär vid konstakademien i Teheran. Men hon flydde till Sverige för sju år sedan.

– Jag har målat utifrån upplevelser och minnen – det handlar mycket om förtryck mot kvinnor. Det är personligt för mig, och är något som har drabbat mig och mina kompisar, säger hon.

Hon bor numera i Linköping och har sin ateljé på konstnärsföreningen Alka. Men verken som visas på Galleri Kronan är målade under tre månader i somras, då Hasti Radpour belönades med ett ateljéstipendium till den lilla staden Speyer i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz.

– Jag behövde tid för förändring, och ville komma ifrån min egen ateljé. Redan innan jag åkte hade jag bestämt vilket tema jag ville jobba med: identitet, utseende, bakgrund och kultur, men också samhällets regler och traditioner, säger Hasti Radpour och tillägger:

– Fast man vet aldrig när man tar penseln och börjar måla. Det händer så lätt olika saker på vägen.

Akrylmålningarna är ganska stora till formatet men hon visar även mindre collage. Det handlar om synen på kvinnor genom historia och mytologi, men också kvinnors livsvillkor idag. Ett litet collage, ”Hemlig repetition”, visar t ex kvinnor som samlas för att sjunga tillsammans eftersom kvinnor inte får sjunga offentligt i Iran.

Medusa i den grekiska mytologin har ormar istället för hår, men collaget visar sig också vara knutet till ett personligt minne:

– När jag var barn, kanske sju år, skrämde en lärare oss flickor med att om vi inte täcker håret förvandlas det till ormar. Det har fastnat och jag undrar varför man skrämmer barn på det sättet?

Bland de större målningarna finns den humoristiska ”Vem plockade äpplet?” som refererar till skapelseberättelsen.

– Jag ville leka lite med den berättelsen som säger att det var kvinnans fel att människan fördrevs från paradiset.

Symboler som upprepas i hennes motiv är, förutom äpplen, också guldfiskar. I målningen Tradition, Superstition, False Religion syns en bestämd kvinna som gör en stoppande gest, där hon står omgiven av ett stim med guldfiskar.

– Tidigare målade jag fåglar – de var en symbol för frihet. När jag skissade blev det plötsligt guldfiskar. Det kom spontant.

Hon förklarar att guldfisken har en positiv och lyckobringande betydelse i den persiska kulturen. När det persiska nyåret firas dukar man ofta med en skål med levande guldfiskar.

– Det kan ha påverkat mig. Men det passade också med orange färg. Några tyckte att hon såg ut som en profet. Jag vill inte berätta så mycket om hur jag tänkt själv, utan vill att de som tittar gör sin egen tolkning.

Utställningen Tradition Superstition False Religion pågår till den 2 februari och har vernissage på lördag.