Under oktober ger sig bandet ut på en efterlängtad turné, där många av spelstäderna är inte besökta sedan 1986. Den turnén hade premiär i Malmö den 28 februari 1986 och finns för alltid inpräntad i minnet.
– Under kvällen i Malmö sköts Olof Palme. Ungefär samtidigt som skotten avlossades spelade vi ”Utanför tullarna” och tillägnade den ”våra bortgångna vänner”, berättar Lorne de Wolfe.
– Efteråt var det märkligt att turnera, stämningen var andäktig. Mordet lade sordin på det hela, särskilt som tidningarna hade gått ut med att vi var ”Palmes favoritband”. I den vevan var vi i Norrköping.
Vad betydde Palme för dig?
– Jag hade träffat honom på en ANC-gala en månad tidigare, det var sista gången vi sågs. Men för mig som student var han mer eller mindre en idol. Jag var rättså påverkad av honom.
Hansson de Wolfe United har sålt mer än en kvarts miljon album, fem av dem har sålt guld. Med låtar som ”Var kommer barnen in”, ”Iskalla killen, full av mänsklig värme” och ”Som att gunga sin själ i en hammock” har bandet mutat in ett eget musikaliskt landskap någonstans mellan cool jazz, pop och visprogg.
– Våra melodier och harmonier är ganska egenartade, de följer ingen mall. De är tidlösa och låter inte 80-talsdisco eller något annat, säger Lorne de Wolfe.
Studioalbumet ”Själen vill ha sällskap”, släppt för en vecka sedan, är bandets första skiva sedan 2010 då bandet gav ut dubbelalbumet ”Retrospektiv” med gamla favoriter och det nya albumet ”Elektriskt blått”. Lorne de Wolfe berättar att trummisen Per Lindvall var den drivande kraften bakom comebacken.
– Han var den tändande gnistan.
Hur har arbetet med albumet gått?
– Det var roligt att spela in den live, som det heter. Då hör man att det är människor av kött och blod som spelar. Men de är så duktiga musiker, de låter lika bra som maskinerna, skrockar Lorne de Wolfe.
I de nya låtarna bearbetas en separation. Men där finns också en rad andra ämnen som lyssnaren kan känna igen sig i. Ett budskap som Lorne de Wolfe återkommer till andas optimism, att ingenting i livet är kört eller hopplöst.
Men under turnén och spelningen i Flygeln, kommer bandet att bjuda frikostigt på äldre låtar.
– Jag vet ju själv hur det är när man ser band man inte sett på ett tag, då vill man höra de där äldre låtarna som man känner igen. Sedan kan det vara några nya.
Hur känns det inför turnéstart?
– Det är lite pirrigt. Varenda gång undrar man varför man ger sig in i det här. Det går inte på rutin direkt. Vi har alltid fått starta från noll, även på 80-talet när vi var ute kändes det så. Men nu har vi inte spelat låtarna sedan 80-talet, så det är exklusivt.