"Jag minns mitt Norrköping". Så heter den nya programserien på Cnema, där filmaren och journalisten Larz-Thure Ljungdahl dyker ner i Norrköpings historia genom egna filmer. Start är det den 12 september, som en del av Cnemas tioårsjubileum.
Larz-Thure Ljungdahl, välkänd från åren med "Visst nappar det", Östnytt och "Landet runt", samtalar med journalisten och författaren Magnus Höjer kring filmhistoria och Ljungdahls Norrköpingsfilmer.
Vid det första tillfället nu på söndag visas bland annat "1968 – journalfilm". Ljungdahl dokumenterade för kommunens del vad som hände i stan. Journalfilmseran tog slut 1971, när Östnytt började med sin lokala bevakning.
I "Navestad byggs" får man följa hur den nya stadsdelen Navestad växte fram mellan åren 1968 och 1971, då Hyresbostäder byggde Guld- och Silverringarna.
Larz-Thure Ljungdahl har också följt uppbyggnaden av Kolmårdens djurpark, från planering till invigning, en film som visas den 19 september. Det första spadtaget togs den 31 augusti 1964.
Larz-Thure Ljungdahl är blomsterhandlarsonen från Arboga vars filmintresse väcktes i unga år.
– Jag hade precis som Ingmar Bergman en liten filmprojektor, man satt i garderoben och vevade, säger Larz-Thure Ljungdahl.
Till Norrköping kom han 1962. Som filmare och journalist har han varit med i många sammanhang, och fått vara med bakom kulisserna.
Norrköpingsnostalgi är populärt bland Norrköpingsborna. Egentligen skulle dagens ungdom också se filmerna, säger Ljungdahl, för att se vad som har varit, stadens historia. Att se rörlig bild är roligare än att läsa om olika händelser, eller att se stillbilder, menar Larz-Thure Ljungdahl.
Det är en sorts skatt, det här.
– Det kan man säga, säger Larz-Thure Ljungdahl.
En av filmerna som ska visas är en film om Loddby sulfitfabrik, en film som Ljungdahl inte gjort själv, men lagt speakertext till. Fabriken är numera riven.
Många företag lät förr göra filmer om den egna verksamheten, företagsfilmer som gick som reklamfilmer på bio. Och tidigare än så, på 1920- och 30-talen, lät biografägarna filma olika lokala marknader, något som kördes före biofilmen, för att locka folk att komma och se sig själva. Om detta och mycket annat kan samtalen mellan Ljungdahl och Höjer komma att handla om före och mellan filmerna som visas.