Joakim Hedström i dörren till förlaget på Bråddgatan.
När Richard lägger sig för att provsova en säng på Ikea har han ingen aning om att det för alltid ska förändra hans liv. Snart kommer han inte längre att leva ensam och instängd i sig själv, utan dras ut på de vardagsäventyr som livet är fullt av.
Joakim Hedströms debutroman är en hyllning till vardagens små händelser, där det ofta är de små detaljerna som ger den stora underhållningen.
Redan från de första sidorna är man fast, med en växande förundran och många fniss över utvikningar om drömmar om grodor och tankegångar hos en person som känner att han inte passar in och inte kan läsa andra människor. I mötet med Sola på Ikeas sängavdelning händer något.
Folkbladet träffar författaren Joakim Hedström på kontoret till det förlag, Eget Förlag, som han och hans hustru Helene Engström driver på Bråddgatan. Två stora förlag som tidigare ratat hans manus har nu hört av sig och velat göra ljudböcker av romanen.
Om Joakim Hedström finns det mycket att berätta. Som att han bor i Norrköping med sin fru, katt och två barn. Eller att han kommer från en liten ort i Värmland, att han flyttat och bytt jobb fler gånger än de flesta, att han har adhd, och att han inte trodde att han skulle bli äldre än 30 då allt såg svart ut – men valde livet. Och att han som tioåring fick en skrivmaskin av sina föräldrar och från den dagen ville bli författare – ett jobb han såg som att sitta i en sliten fåtölj i ett engelskt bibliotek, röka pipa och skriva lite ibland.
Man skulle också kunna berätta att hans mormor som alltid skojat om att han i mellannamn hette Carl efter sin morfar och Britta efter henne fick i 80-årspresent att han numera heter Carl Joakim Britta Hedström. Eller att han alltid känt sig udda och fastnar i detaljer som varför huset utanför kontoret målats i två olika gula nyanser.
Ikealampan på förlagets kontor ser ut som Dödsstjärnan i Star Wars. Det gillar Joakim Hedström.
Till berättelsen om Joakim hör också att han givit ut ett femtontal faktaböcker, varav den första heter "Skriv så någon bryr sig", med jättebra skrivråd, ett långfinger till hans svensklärare på gymnasiet, att det tog honom två år att få klockspelet i Rådhuset att spela Depeche Mode, och att han säger vad han tänker och tycker, brutalt ärligt men med hjärta.
Pandemisommaren 2020 när alla strukturer brakade samman, det gick inte att träffa vänner, det var tufft med ekonomin, han grät och allt han skrev blev deppigt sa hans fru till honom: "Vad skulle hända om du skrev något där folk bara mår bra?" En idiotisk idé tyckte han, men provade, och det visade sig vara "galet roligt". Så kom "Varför blir det fint när man krattar?" till.
Debutromanen "Varför blir det fint när man krattar?" står bland förlagets alla faktaböcker.
– Det är en kärlekshistoria om två helt vanliga människor, och en omgivning med helt vanliga människor – men där alla tillåts att vara sig själva och så knasiga och konstiga som människor är, säger Joakim Hedström.
Richard är biolog på länsstyrelsen och Sola bor på Vikbolandet med sin katt. Norrköpingsmiljöer som Kafé Kuriosa och Sibyllakorvkiosken i Folkparken finns med i romanen, liksom Ryd i Linköping. Titeln då? Jo, den kommer från tre frågor som en pojke i romanen ställer: Finns Gud? Varifrån kommer vatten? Varför blir det fint när man krattar? Inte oväntat är en av Hedströms favoritböcker "Liftarens guide till galaxen" där svaret på frågan om livets mening är 42.
Joakim Hedström skriver på en uppföljare och har planer på en tredje roman.