Vi är på 27, Rue de Fleurus, strax före andra världskriget. I lägenheten har Gertrude Stein och livskamraten Alice B Toklas bott i närmare 40 år. Men nu är de uppsagda.
- Vårt hem idag, någon annans i morgon. Vi är satta på gatan, konstaterar Gertrude Stein, spelad av Kyri Sjöman.
Gertrude Stein var på sin tid en av Paris stora kulturpersoner. Hon var normbrytande, levde som öppet homosexuell och ville förnya litteraturen genom sitt sätt att skriva. "En ros är en ros är en ros" är ett försök att skriva kubistiskt, som Picassso målade.
Stöttade konstnärerTillsammans med sin bror Leo stöttade Gertrude konstnärer genom att köpa deras konst och bjuda hem dem till sin salong.
- Det är lätt att fascineras av hennes person. Hon har många sidor, den väldigt pompösa och självförhärligande, men också en mjuk, kärleksfull och osjälvständig. Mitt i allt finns ett arbetande intellekt som vill driva konsten i en framåtskridande rörelse. Alla människor är förstås sammansatta, men hon är så påtagligt färgrik och högljudd, säger Kyri Sjöman som gör rollen.
Pjäsen berättar om Gertrudes liv och minnen, hur hon började samla konst och umgänget med konstnärer och författare som Picasso, Matisse, Apollinaire och Hemingway.
"Pjäs om konsten"- Det är en pjäs om konsten. Därför fascinerar den mig mycket, det är underbart att få möta en person som låter konsten ta så stor plats i sitt liv. Särkilt nu, i en tid när Ikea är viktigare än teatern. Det är ett möte med en person som sysslar med livets väsentligheter, nämligen sitter i en fåtölj och reflekterar, säger Pontus Plaenge.
- Vi får också veta mer om syskonrelationerna och svårigheter med svartsjuka, avundsjuka och rivalitet, berättar Kyri Sjöman.
För 30 år sedan hade Marty Martins pjäs Sverigepremiär på Konstmuseet. Den amerikanska monologen skrevs på 70-talet och blev ett "one hit wonder" för manusförfattaren.
Läs hela artikeln i Folkbladet.
