Genidrag, Entombed

Det är talande. Entombed har blivit en legend, ett band som alltid vågat trampa upp sin egen stig och än idag rekryterar nya fans trots att flera av dem inte ens var födda när bandet bildades. Gruppen som genom åren huserat kända namn som Orvar Säfström (Filmkrönikan) och Nicke Andersson (The Hellacopters) hade gått igenom ett ordentligt stålbad senast de var i stan. Tre kännbara medlemsavhopp gjorde att det trots ett gott framförande kändes en aning sporadiskt den kvällen.
Nu har ersättarna Nico Elgstrand (bas) och trummisen Olle Dahlstedt haft god tid på sig att växa in i gruppen och hitta rätt vid sidan om originalmedlemmarna Alex Hellid (gitarr) och L-G Petrov. Entombed känns som en solid enhet igen och levererar därefter.
Efter att Göteborgs No Hawaii och lokalakterna Lucius samt Rawhypnols värmt upp publiken sparar veteranerna inte på krutet, utan tar tag i taktpinnen direkt. Svängig death n’roll står på schemat och gruppen blandar och ger från hela sin karriär.
Helt naturligt fladdrar hårmanarna på Skandiateatern som allra mest till de äldsta numren Left Hand Path och Revel in Flesh, men även det nya materialet från fjolårets ”Serpent Saints” tas emot mot stort bifall.
When in Sodom är nästan obehagligt tung den här kvällen och Masters of Death gör sig betydligt bättre live än på skiva.
Att Entombeds nya sättning gått och blivit en tight och aggressiv bandmaskin över de senaste åren överskuggar dock inte det faktum att orkestern i och med avhoppen tvingats skära ner från två gitarrer till bara en. Det gör att gitarren i vissa av låtarna försvinner lite väl mycket och lämnar en murrig matta av bas efter sig. Men det är bara en detalj, i det stora hela är Entombed en lika potent metalakt som vanligt och publiken lever sig med.
Juvelen Chief Rebel Angel börjar lite trevande, men blommar sedan ut till den fantastiska svängorgie det i själva verket är. Därifrån paraderar Entombed ända in i mål och får såväl åldermän som 18-åringar i publiken att sukta efter mer.
Att använda Skandiateatern som arena för tung dödsmetall är dessutom ett genidrag. Kontrasten mellan musiken och den utsmyckade teaterlokalen är stark och vilket band skulle kunna passa bättre här än ett gäng veteraner som redan har erfarenhet av att framträda på Kungliga Operan?